Borrar efter sjösediment vid Esso, centrala Kamchatka. Foto: Elinor Andren

Borrar efter sjösediment vid Esso, centrala Kamchatka. Foto: Elinor Andren

Kamtjatkas historia sedan den senaste istiden är relativt välkänd ur ett vulkanologiskt perspektiv, men klimat- och miljöutvecklingen är dåligt belagd, trots dess stora betydelse i norra Stilla havs-området. Vi har påbörjat en bred och mångfacetterad undersökning av områdets paleoklimatologi och paleoekologi. Under expeditionen Beringia 2005 provtog vi borrkärnor från en torvmark vid Utka (södra delen av halvön Kamtjatka), samt sediment från små sjöar vid Esso (centrala Kamtjatka) och Ossora (nordöstra Kamtjatka). De första kol-14-dateringarna tyder på att den organiska sedimentationen i dessa områden startade för ca 10 000 år sedan, troligtvis kort efter isavsmältningen. Under de närmaste tre åren ska det provtagna materialet  studeras i detalj genom

  • ytterligare kol-14-datering, kompletterat med tefraanalyser för att förbättra kronologierna;
  • isotopanalyser för paleoklimatiska rekonstruktioner och;
  • analys av pollen och kiselalger för att klarlägga hur landvegetation och sjöekosystem har reagerat på klimatförändringar sedan isavsmältningen.

Se forskarrapport  Late Quaternary environmental change of Kamchatka