Tema IV: Miljöhistoria och isotopgeologi

Här kommer en rapport från Vindelfjällen och polarexpeditionens basläger. Den här delen av expeditionen inleddes måndag 28 juli med att deltagarna samt lägrets utrustning flögs med helikopter till sjön Luspasjaure, där baslägret etablerades. Baslägret etablerades vid sjön eftersom Sveriges högst belägna stenåldersboplats finns på en angränsande yta. Den ligger på 930 m höjd och omges av höga och delvis snöbeklädda fjäll. De flesta av de forskare som flögs ut hade liksom jag anknytning till arkeologi. Vi har till uppgift att på olika sätt undersöka boplatsen för att lära oss mer om hur livet var för de som bodde här runt 2000 f.Kr.

Under tisdag 29 juli inleddes forskningsarbetet med geofysiska prospekteringar av boplatsen. Geofysisk prospektering innebär att jordens fysikaliska egenskaper mäts med hjälp av olika instrument. Förhoppningen är att de människor som levde på platsen utförde sysslor som förändrade markens fysikaliska egenskaper (exempelvis genom eldning). Förändringarna går sedan att spåra med hjälp av olika instrument och presenteras i kartform som bilder. Tanken är att de geofysiska resultaten ska tipsa arkeologerna om vart det kan vara extra intressant att gräva och därigenom spara mycket tid. Geofysiska undersökningar av detta slag har aldrig tidigare använts för att undersöka boplatser på kalfjället i arkeologiskt syfte vilket gör de här undersökningarna till spännande pilotprojekt.

Under slutet av tisdagen kunde även de arkeologiska undersökningarna komma igång. 30 juli–1 augusti har både utgrävningar och ytterligare geofysiska prospekteringar genomförts i närområdet. Under utgrävningarna har arkeologerna bland annat hittat spår av redskapstillverkning i form av avslag i materialet kvartsit. Arbetet med utgrävningarna fortsätter och fler rapporter om hur arbetet fortskrider kommer framöver.

Andreas Viberg, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet