Nu har vi arbetat en vecka i fält på den halvö som kallas Hall Land. Våra första tvivel om lämpligheten med att forska på biologi i ett så här tillsynes sterilt landskap har bytts ut i förundran över hur många varelser som trots allt verkar klara av att leva i en så här tuff miljö. Dalgången vi arbetar i har en intressant historia. För bara ca 5 000 år sedan låg den under havsbotten. Trots att vi är över en mil från kusten ser vi fortfarande skal av musslor blandade med gruset på marken.

En av våra uppgifter här är att försöka spåra hur det här ekosystemet byggts upp och utvecklats. Här har rovdjuren en viktig roll för oss. Fjällugglor använder ofta samma matplatser under väldigt lång tid, och både fjällräv och varg föder upp sina ungar i lyor som används kontinuerligt under flera generationer. Vid alla de här platserna ansamlas mat och bytesrester. Med tiden byggs små jordhögar upp, vilket blir som biologiska arkiv som vi utnyttjar för att spåra vilka djur och växter som funnits i området tidigare.

Med moderna metoder för att analysera DNA i ben och andra rester vi hittar, hoppas vi på att vi ska kunna identifiera vilka arter som funnits här tidigare och även hur vanliga de olika arterna har varit. Helt ovetande har alltså fjällugglorna och fjällrävarna försett oss med en tidsmaskin tillbaka i tiden när de suttit och avnjutit sina lämmelmiddagar.

Ett gammalt fjällugglebo. Mat- och boplatser från fjälluggla och andra rovdjur förser oss med ett tidsarkiv över vilka varelser som levt på Hall Land tidigare. Foto: Åsa Lindgren