Emily Brault

Doktorand Emily Brault, tar hand om snöprover som hon har hämtat på olika koordinater, smälter, mäter och filtrerar snön. Filtret sparas och analyseras för POP och kvicksilver. Det är viktigt att laboratoriet är rent, så att proverna inte kontamineras. Foto: Caroline Gennser

Ombord på Oden arrangeras miniseminarier där forskarna berättar om sina projekt. Här är en sammanfattning av Rebecca Dickhut (Virginia Institute of Marine Science) med projektet Collaborative Research: Persistent Organic Pollutants in the Antarctic Marine Food Web: Impact of Climate Change and Insights into the Feeding Ecology of Apex Predators.

Forskningens syfte är undersöka om fåglarna äter föda i samma område och ur samma trofiska nivå året runt och att kvantifiera skillnader i bytesval mellan arter. Genom att använda sig av kemiska spårämnen kan fåglars och marina däggdjurs födovalsekologi beskrivas och informationen kan användas till att undersöka den globala uppvärmningens påverkan på graden av miljögiftsupptag hos djur på olika trofiska nivåer.

DDT nivån har inte minskat hos pingvinungar som hos många andra fågelarter i Östersjöregionen. Det beror på att DDT finns inkapslat i glaciärisen från tidigare decennier och när glaciärerna nu börjar smälta släpps det ut små men kontinuerliga doser av DDT. DDT är ett mycket stabilt miljögift som förändras långsamt över tid, och som ”överlever” lagring i glaciärer. Nivåerna av DDT hos pingviner är lägre än de som påverkar äggskalens hållfasthet, medan antarktiska labbar får i sig så hög koncentration av DDT att det kan påverka labbarnas ägg. Labbar skiljer sig från pingviner genom att de också kan söka föda utanför Antarktis medan pingviner stannar i området. Marinadäggdjur har lägre nivåer av DDT jämfört med pingviner av samma orsak.

Under Oden Southern Ocean samlas ett stort antal prover in som sedan analyseras på hemmaplan. Prover som samlas in är luft, snö, växtplankton, djurplankton, päls och ett flertal prover från sälar.

För att hitta kemiska spår som avslöjar var och vad djuren har ätit används följande metoder;

  1. Mängden av olika stabila isotoper analyseras t.ex. kolisotoper eller kväveisotoper i djurets kroppsvävnad. Tyngre isotoper har en långsammare reaktionskinetik (omsätts och utsöndras långsammare) jämfört med de lättare isotoperna. Hos både växter och djur kan man se att de lättare isotoperna avges snabbare än de tyngre under ämnesomsättningen. Förhållandet mellan olika isotoperna av samma grundämne kan användas som en indikator på diet och födosöksområde. Detta eftersom isotop förhållandet hos t.ex. kol är olika vid olika latituder, vilket beror på omsättningshastigheten av biologiska molekyler vilket beror på organismernas ämnesomsättning. Den här metoden ger alltså en signal till var någonstans djuret har ätit.
  2. Analys av POP – persistenta organiska miljögifter (organiska gifter som sönderfaller väldigt långsamt). De är fettlösliga ämnen som koncentreras hos djur i allt högre doser ju högre upp i näringskedjan. Vissa POP:s som t.ex. PCB är hormonliknande och stör kroppens naturliga processer. Sälar kan få en rad problem om de har höga halter av PCB, bland annat sterilitet, kloskador och svårläkta sår. POP:s avslöjar också födovals strategier hos olika djur.
  3. Analys av kvicksilver, som också är ett miljögift som blir kvar i näringsväven.

Caroline Gennser, lärarstipendiat, S:ta Ragnhildgymnasiet.