Valfångargravar vid Cemetary Cove, Signy Island. Foto: Dag Avango

Elefantsälar som tagit över den brittiska forskningsstationen på Signy Island. Foto: Dag Avango

Klockan är sju på morgonen den femtonde mars och expeditionen arbetar för närvarande vid den skyddade bukten Factory Cove, på Signy Island, Sydorkney.

Vi påbörjade vår resa hit från Orcadasbasen den tolfte mars, via Cape Geddes där vi ville finna lämningarna av en övergiven brittisk forskningsstation. Stationen var inte lätt att hitta i det dimmiga vädret, men efter lite guidning över satellittelefon från Orcadasbasen fann vi vad vi sökte. Stationen ligger på ett litet stycke plan mark – ett av mycket få på Laurie Island – och som endast kan nås genom att försiktigt navigera med zodiak mellan skarpa klippor, mot vilka södra Atlantens dyningar bryts. En skräckupplevelse.

Stationsbyggnaden visade siga vara intakt, ett pre-fabrikerat trähus byggt år 1946. Ett hundratal meter vid sidan om stod ett utedass. I landskapet som omger basen häckar för närvarande tusentals pingvier, vars avföring ger platsen en obehaglig doft. Efter att ha dokumenterat stationen med kamera, gps och måttband for vi vidare mot Signy Island.

Factory Cove på Signy Island har varit en av de primära målen för vårt fältartarbete i Antarktis, eftersom det var där som ett norskt valfångstföretag – Tønsberg Hvalfangeri – drev en valfångststation mellan 1921 och 1926. Valfångststationen var utformad för att opererera i kombination med flytande kokerier – valgångstfartyg där en del av valoljeproduktionen ägde rum ombord. Från år 1947 till i dag har det också legat en brittisk forskningsstation vid Factory Cove – bas för framför allt biologisk forskning och samtidigt en utpost för det område som Storbritannien kallar för sitt ”Antarctic territory”.

Lämningarna av valfångststationen kunde ha varit enkla för oss att kartlägga, eftersom Tønsbergs Hvalfangeri lämnade stationen som den var efter nedläggningen. Till en början påverkade inte heller den brittiska forskningsverksamheten lämningarna. När Falkland Islands Dependencies Survey (FIDS) – föregångaren till British Antarctic Survey (BAS) – anlade sin forskningsstation år 1947, så placerade de sin station på en kulle något hundratal meter från stationen. Men, i början av 1950-talet förändrades situationen, på grund av att BAS beslöt att flytta sin forskningsbas till platsen för valfångststationen, eftersom denna var skyddad från vädrets makter. Över de följande årtiondena återanvände BAS delar från valfångststationen som byggnadsmaterial och uppförde nya hus ovanpå lämningarna av de ursprungliga.

Denna process nådde sin kulm år 2002, när BAS genomförde en stor uppstädningsoperation – allt i enlighet med gällande miljöregler för Antarktis – under vilken de tog bort alla kvarvarande materiella lämningar av det förflutna ur landskapet. Av denna anledning blev vår fältforskning på Signy Island en rejäl utmaning, eftersom BAS-aktiviteter har efterlämnat få lämningar som kan användas för att konstruera en bild av hur valfångststationen var utformad och fungerade. Vårt arbete påverkades också av några dussin mycket stora elefantsälar, som bosatt sig på den brittiska forskningsstationen. Deras högst påtagliga närvaro gav inte endast området en karaktäristisk doft, utan tvingade oss också att utveckla mycket artistiska dokumentationsmetoder. Elefantsälar väger mellan 1–4 ton och flyttar sig inte från lämningar man vill mäta in, hur snällt man än ber om det.

Över den trettonde och fjortonde mars har expeditionsmedlemmarna dokumenterat både lämningarna av valfångststationen och forskningsstationen, med hjälp av totalstation, en gps-baserad kartritare, digitala kameror och måttband. Vi genomförde också två utflykter i syfte att finna och kartlägga en begravningsplats, ett sprängämnesförråd och en färskvattensreservoar. De preliminära resultaten av fältundersökningen visar att Signy Islands valfångststation var betydligt mindre än valfångststationerna på Sydgeorgien och på Sydshetlandsöarna.

Valfångststationens huvudsakliga produktionsenheter bestod av ett flensplan – en stor träplattform där arbetare kapade upp valkadaver – och ett kokeri för produktion av valolja. Det fanns även ett bostadshus för stationspersonalen som låg på en höjd bakom produktionsområdet. Arbetet som valfångstsarbetare var ofta farligt, vilket gravplatsen i stationens närhet vittnar om. Det är också uppenbart att valfångstoperationen på Sydorkney hämmades av en brist på färskvatten. Tønsbergs Hvalfangeri löste detta problem med att ta färskvatten från en sjö som ligger flera kilometer från själva valfångststationen. Från denna sjö pumpades vatten ner till en strand, från vilken företaget transporterade vattnet i vattenpråmar, förbi en glaciär, till valfångststationen. I dag finns lämningarna av en av dessa vattenpråmar på stranden vid Factory Cove.

Vid middagstid den femtonde mars lämnar vi Signy Island och Sydorkney och fortsätter vår färd mot Hope Bay på Antarktiska halvöns nordspets. Där ska vi besöka den argentinska forskningsstationen Esperanza. För närvarande är vädret tämligen blåsigt, så vi har två dygn av intensivt gungande att se fram emot.

Dag Avango, expeditionsledare, KTH/University of Groningen och Ulf Gustafsson, doktorand, University of Groningen