Vi vill veta varför glaciärerna på Grönland smälter och vart smältvattnet tar vägen. Allt detta extra tillflöde av sötvatten gör att havsytan stiger och skulle också kunna störa hela cirkulationen i Nordatlanten – som är avgörande för Europas klimat. Lokalt skapar sötvattnet mer havsis, något som kan vara farligt för sjöfart och offshore-plattformar samt även få konsekvenser för fisket.

Petermannglaciären är intressant eftersom 80 procent av glaciärens avsmältning orsakas av havet snarare än av luften. Dessutom befinner sig glaciären i slutet av den nordatlantiska havscirkulationen, vilket innebär att förändringar i Petermannglaciären återspeglar ännu större förändringar i Arktis.

För att undersöka Petermannglaciären har vi använt en CTD, ett instrument som medan den förs upp och ned i vattnet registrerar ledningsförmåga (salthalt) och temperatur i förhållande till djup. Genom att använda en CTD i Petermannfjorden har vi kunnat mäta den lokala cirkulationen, och då se hur det varma Atlantvattnet strömmar in i fjorden och smältvattnet flödar ut.

Vi har kunnat notera en mer komplex havscirkulation och en större uppvärmning av de vattenflöden som smälter isen, än vi förväntat oss. Vi behöver dock återvända för att få en bättre bild av cirkulationen. Bevakning av glaciärens avsmältning är också en förutsättning för en korrekt analys av havsnivåstigningen, vilket är viktigt för att kunna bygga lämpliga kustskydd.