Nu ska jag försöka sammanfatta mitt livs resa. Det är inte lätt. Så många intryck som kommer att ta längre tid än inlandsisen att smälta. Resan började med sommar och vi mötte glaciäris och vinteris som var på väg att smälta bort. Nu när vi vänt för att åka tillbaka till Thule Air Base är vintern på väg tillbaka och en tunn ishinna, som inte fanns där tidigare, ligger på det öppna vattnet. Vi har varit borta länge!

Jag ska dela in mina upplevelser i fyra olika kategorier som bilderna illustrerar: fantastiska vyer, tillvaron ombord, aktuell forskning och fältarbetet i land.

Fantastiska vyer. Foto: Christina Fröjd

Det har tagits tusentals bilder av isflak, berg och vatten, men inget av fotona kan ersätta känslan av att sitta i värmen uppe på bryggan och se landskapet flyta förbi. Det är som en lång meditativ film som pågår därute. Ljuset släcks aldrig. Det är bara formationer, moln och bakgrund som ständigt förändras. Runtomkring talas det om moln, vindar, helikoptrar, mätningar i ett lågmält surr. Sen väcks man upp av anrop i kommunikationsradion från däck eller att ”Nu är det kaffe!”.

Tillvaron ombord. Foto: Markus Karasti

Livet ombord är lätt för en passagerare med underbart god mat, bra arbetsplatser, sköna sängar, bio, bastu, roliga gympass och flera egna initiativ som yoga, Per Blads svetskurs, lertävling etc. Bilden på svetsarna får representera samvaron ombord. De som döljs bakom skyddshjälmar och svetsglas är: kocken, doktorn, Ulf-projektsamordnare, svetsarmästare Per och skolfröken själv. Härlig blandning av folk! Alla möjligheter till social samvaro, träna engelska och franska samt att skapa nya kontakter finns i detta gäng om 79 personer. Vi är alla utlämnade åt varandra, svårt att smita undan, så alla håller en trevlig stil. Ledarna ombord, Alan, Martin, Ulf och kapten Mattias, har verkligen lyckats skapa en trevlig miljö här – där alla trivs blir det också bra yrkesmässiga resultat.

Aktuell forskning. Illustration: Martin Jakobsson

Jag har också fått ta del av helt färsk, ny forskning. Den flashiga kartan får illustrera den delen. Där ser man Petermannfjorden med hela dess botten kartlagd där det blå är djupast och rött är grundare. Provtagningplatserna är markerade där har man tagit vatten- och sedimentprover. Dessutom har flera grupper varit i land och tagit prover och mätt olika saker. Med hjälp av dessa data kan vi förhoppningsvis förstå Petermannglaciären, dess ålder, avsmältning, hur strömmarna rör sig, hur det historiskt sett ut och vad som eventuellt kommer att hända i framtiden. Fantastiskt! Platser som aldrig förut besökts är nu undersökta och data har samlats in från nya ställen. Petermann 2015 är ett stort projekt även politiskt har jag förstått, med grenar ända upp i den amerikanska senaten. Det känns viktigt, för inget land i världen har väl större inflytande i klimatfrågan än just USA!

Fältarbete i land. Foto: Åsa Lindgren

Men slutligen vill jag ändå nämna den för mig personligen största upplevelsen: att få komma ut i fält i ”ingenmansland” bland morän, fukt, vind, kyla, sol, trangiakök, biologer, växter och spillning! Det var verkligen resans höjdpunkt! Jag fick känna på tundran och klimatet på riktigt! Dessutom i trevligt sällskap och med helikopterflygning!

Tack alla ombord som gjort denna resa oförglömlig! Och tack Polarforskningssekretariatet att jag fick högsta vinsten.