Isbrytaren Oden. Foto: Polarforskningssekretariatet

I går strax efter lunch nådde vi iskanten. Från att ha varit grått, dimmigt och mycket sjögång förbyttes vädret till strålande sol och havet blev stilla. Observatörerna för marint djurliv såg nästan omgående tre isbjörnar långt ut på isen, flera valar och en massa säl.

Målet för kvällen var boj nummer två och väderförhållande var perfekta. Efter middag var vi framme och alla som inte jobbade med att ta upp bojen samlades ute på helikopterdäck för att följa upptagningen. Man använder sig av en akustisk utlösare för att släppa upp bojen, sedan åker Hugin (en liten arbetsbåt vi har med oss) ut och hämtar upp bojen med dess instrument. Allt gick enligt planerna och vi hittade bojen, men tyvärr visade det sig att repet som höll fast instrumenten hade slitits av så vi fick ingen mätdata.

Den torra kalla luften från nordliga Grönland, som gett oss det fina vädret, byttes ut mot fuktigare maritim luft. När vi på förmiddagen nådde fram till platsen för den sydligaste bojen, fanns därför farhågor att vi inte skulle kunna se den i dimman. Men den här gången gick allt som det skulle, bojen utlöstes, hämtades upp och alla instrument var med.

Sara Paglia, Polarforskningssekretariatet