Position: 78°N, 14°E
Väder: Sol, temperatur 9 °C, vindstilla

Klockan 16.30 den sjunde september, vid 81°N, 13°E, lämnade vi den fasta isen och stävade ut i öppet vatten. Känslan av att blicka ut över något annat än det oändliga istäcke som har omgivit oss under de senaste fem veckorna går inte att beskriva. Abrupt insåg jag att Longyearbyen och slutet på LOMROG II inte var långt borta. Tidigt i går morse försvann iskanten som vi följt, så som all drivis som flutit runt i det mörkblåa vattnet.

Efter en magnifik insegling bland bergskedjor och spegelblankt hav ligger vi nu för ankar i Longyearbyen. Det är vindstilla och solen värmer gott efter en betydligt kyligare period. Under den första halvan av expeditionen höll sig temperaturen kring nollan, för att under de senaste veckorna krypa ner mot -2 till -5 °C. Stundtals har den nått -8 °C och i vinden har knappt underställ och overall hållit en varm ute på däck. Råkarna och sötvattenpölarna har frusit igen snabbt och bitvis har isbrytningen varit riktigt tuff.

Tiden ombord har präglats av hårt arbete från morgon till kväll. Transitperioden inleddes för cirka en och en halv vecka sedan men mätningar utfördes även då, så som arbetet i labben fortsatte. Innan vi lämnade den fasta isen låg vi stilla under ett dygn för underhållsarbete i maskin. Timmen innan avfärd hade vi en isbjörnshanne på besök. Det var en äldre björn med alldeles för mycket erfarenhet för att låta sig bjuda på några skarpa närbilder. I stället satte han sig, låg på mage och skuttade över öppet vatten på tryggt kikaravstånd. För mig var denna isbjörn den sjunde i ordningen men några av oss har sett ännu fler under helikopterturer och sena nätter.

Expeditionen har varit oerhört lyckad och flera av forskarna har fått mer och bättre data än de vågat hoppas på. Stämningen ombord är god och tempot är högt så här dagen innan hemflygningen. Alla cruise reports ska skickas in, tvättmaskinerna har gått varma och på varje däck hörs en dammsugare susa. Det har varit sex fantastiska veckor med en underbar blandning av människor! Jag tror inte att någon av oss kommer att lämna Oden i morgon utan en lätt känsla av vemod…

Daniella Gredin, Polarforskningssekretariatet

Iskant. Foto: Benjamin Hell