Det ser man bland annat på de många smältdammarna som bildats ovanpå havsisen och som vi har sett längs vår färd norrut. Men där vi är nu är isen tjock.
Förra måndagen lämnade vi Longyearbyen. Vi har färdats i nordvästlig riktning, men nu går vi norrut och i morgon planerar vi att nå Nordpolen. Isen är ibland två, tre eller ännu fler, meter tjock. Att den blir så tjock beror på att flera lager is har travats på varandra och sedan frusit ihop. I vår forskargrupp är vi inriktade på att undersöka hur kvicksilver och mikropartiklar av plast tar sig till Arktis och sprids där med ett särskilt fokus på havsisens betydelse för detta.
Några av mätningarna startade vi ombord på Oden redan i midsomras i Sverige och de har fortlöpt sedan dess. Vi arbetar mycket ute på isen. Vi har tillgång till helikoptern ombord och har hittills hunnit med nio isstationer. För att göra en isstation flyger vi ca 10 nautiska mil från Oden och landar på ett flak för att borra iskärnor, ta prover på snö och på vattnet under isen. Vi hämtar också prover från smältdammarna som bildats på isen under sommaren.
Kvicksilver anrikas i fisk och syftet med mätningarna på isstationerna är bland annat att undersöka hur mycket kvicksilver det finns i denna delen av Arktis och hur det omvandlas och transporteras mellan luft, is och vatten. Nästa steg är att försöka förstå hur mycket kvicksilver som anrikas i näringskedjorna i Arktis och hur klimatförändringarna påverkar detta.
Men först skall helikoptern packas… Pumpar, slangar, påsar, isborrar, motorer, bränsle med mera. Helikoptern är inte riktigt fullastad när vi lyfter från helidäck, men det är den på återresan när vi förutom utrustningen packat in alla prover som vi tagit och som skall analyseras i labben som vi byggt upp ombord på Oden.