Rytmen ombord på Oden har blivit en helt annan än innan vi anlände till isen. Det märks tydligt att alla är fokuserade på arbetet de är här för att uträtta. Om jag tar mig en sväng ner till mässen på kvällen, är där oftast folktomt och skulle det vara någon där så är det bara för att ta en nattmacka innan sänggående eller för att få energi för ett arbetspass under natten. De enda ställen det är troligt att hitta någon att prata med, är ute på laboratorierna eller uppe på bryggan. På bryggan samlas många av dem som har gått av sina skift. Där är utsikten bra om man vill ha en chans att se sälar eller pingviner.

Vi har anlänt till den första 24-timmarsstationen. Här har kemisterna och biologerna möjlighet att samla data från samma ställe under ett helt dygn. Kommer till exempel halten koldioxid öka eller minska i luften över snön? Kommer halten av halogenerade organiska ämnen öka? För att ta reda på det, måste en luftvolym inneslutas. Sen får man ta ut prov och analysera den inneslutna luften med jämna mellanrum. Förutom dessa nya experiment, kommer samma arbete genomföras som under de två tidigare 8-timmarsstationerna.

Katarina Abrahamssons, Melissa Chiericis och Agneta Franssons grupper arbetar nära varandra när de samlar in snö, is och vatten. Först skottas ytskiktet på snön av. Den rena snön därunder, fylls på i förslutningsbara påsar. Påsarna är försedda med en ventil så att det är möjligt att pumpa bort så mycket som möjligt av luften. Nästa steg är att skotta isen ren och borra ur en iskärna som sågas upp i minst 10 cm långa sektioner, paketeras och märks. När det gäller vatten, är man dels intresserad av att ta prov på saltvattnet under isen och dels på den saltlake (brine) som läcker ut från isens håligheter efter att man har borrat.

Medan detta arbete pågår på isen fortsätter Henrik och Hanna Kylin att filtrera vatten, luft och smält snö i jakten på bland annat sotpartiklar. Henrik har efter en oturlig start, då hans stora luftpump gick sönder och han får koncentrera sig på att få ut så mycket som möjligt ur sitt mindre pumpsystem. På dottern Hannas lott har fallit snösmältningen och filtreringen. Ett ganska enkelt, men tidsödande arbete.

Oceanograferna är bland annat på jakt efter ett relativt ytliga vattenskikt, med en något högre temperatur än både ytvatten och djupvatten, vilket kan kopplas ihop med issmältningen. Med hjälp av CTD:n kan de följa förändringen av salthalt, temperatur och syrehalt medan instrumenten sänks ner mot botten i en lång vajer. Runt dessa instrument sitter en krans med vattenprovhämtare som är möjliga att fylla på olika djup. Det innebär att man kan ta vattenprover längst en djupkurva samtidigt som man får data om temperatur, salthalt och syre från motsvarande nivåer. De mest intressanta djupen för oceanograferna är de branta sluttningarna och kanten mot området som är ca. 600 m djupt. De hoppas kunna se hur de olika skikten i vattenmassorna rör sig och blandar sig. När vi stannade den här morgonen var det dock på betydligt djupare vatten, närmare 2 000 m. Det skulle krävas mycket tid och bränsle för att i det läget bryta sig in mot grundare vatten, men om jag har förstått saken rätt så fick de data från grundare vatten sent igår kväll.

En annan anledning till att vi inte gick längre söderut i natt, och därmed djupare in i isen, är att sälforskarna behöver ha lite öppet vatten för att kunna transportera sig lite längre sträckor. Att ta sig över isflaken till fots är ett mödosamt arbete när snön ligger meterdjup och man har en hel gummibåt med motor, fångstutrustning och packning att släpa på. Det fick vi se prov på för två dagar sedan, då de ändå hade lyckan att fånga fyra sälar inom nära synhåll från Oden. Säl nummer tre bjöd oss åskådare på ett riktigt skådespel, när den lyckades hålla sig på retsamt lagom avstånd från säljägarna, för att de inte skulle få tag på den. De fick jaga den över snart nog hela isflaket, innan de till slut lyckades få fatt på den. Blodprov, biopsier och luskamning är de provtagningar de planerar att göra på alla sälar de lyckas att fånga. Efter den lyckade jakten häromdagen berättade Tero Härkönen glädjestrålande att: Sälen hade löss!

Just nu sitter jag uppe på bryggan och skriver tillsammans med Jeff Peneston. Igår lyckades han fånga sju Adéliepingviner, som var väldigt nyfikna på två besättningsmän, på film. Gå in på polartrec.com och leta reda på hans dagbok, så kan du se filmen och läsa hans dagbok.

Marja Andersson, pedagog och verksamhetsledare för Naturvetenskap och teknik för alla