Upprensing och dokumentation av sediment i en flodskärning längs Bolshaya Balaknya. Foto: Ívar Örn Benediktsson

Upprensning och dokumentation av sediment i en flodskärning längs Bolshaya Balaknya. Foto: Ívar Örn Benediktsson

Arktis genomgår för närvarande snabba, genomgripande förändringar som respons på den globala uppvärmningen, och det finns klara indikationer på att klimatförändringarna har förstärkta mekanismer på nordliga breddgrader. Kunskaper om tidigare klimatförändringar och deras effekt på den fysiska miljön är fundamentala för att kunna förstå och förutsäga vad vår framtid bär med sig.

Stora delar av norra halvklotet har periodvis varit täckt av mäktiga inlandsisar. Den senaste glaciala cykeln (Weichsel, ca 115 000–10 000 år sedan) var inte en istid med en inlandsis, utan ett antal skeenden med inlandsistillväxt och isavsmältning. På Tajmyrhalvön i Sibirien bildades stora israndkomplex – vid forna israndlägen upp till 100 m höga och 10–15 km breda. När de bildades vet vi inte helt säkert eftersom de dateringsmetoder som stod till buds på 1960–1970-talen då områdena utforskades var otillräckliga, men med moderna metoder kan vi få svar på det. Istillväxt och -avsmältning ger också radikala förändringar i flora och fauna; därför undersöker vi också ekosystemförändringar under de senaste ca 50 000 åren inom projektet.

Sågning av stenblock på moränryggar. Halten av av kosmogena nukleider i blocket ger en uppskattning av tiden för blockets avsättning från en inlandsis. Foto: Ívar Örn Benediktsson.Sågning av stenblock på moränryggar. Halten av av kosmogena nukleider i blocket ger en uppskattning av tiden för blockets avsättning från en inlandsis. Foto: Ívar Örn Benediktsson

Sågning av stenblock på moränryggar. Halten av av kosmogena nukleider i blocket ger en uppskattning av tiden för blockets avsättning från en inlandsis. Foto: Ívar Örn Benediktsson

Provtagning längs floden

Polarforskargruppen vid Lunds universitet har bedrivit glacialgeologisk forskning på norra Tajmyrhalvön i nordvästra Sibirien samt på ögruppen Severnaja Zemlja i Karahavet under fem tidigare fältsäsonger (1996–2003). Expeditionen gick denna gång mot Tajmyrhalvöns sydligare del och floden Bolsjaja Balaknya, som från källområdena flyter mot sydost och Khatangabukten. Här skär flodfåran igenom höga israndbildningar samt havs-,sjö- och flodsediment i lågområden mellan dessa.

Vi förflyttade oss nerströms, totalt ca 450 km, längs Bolshaya Balaknyas meanderlopp med tre zodiacbåtar. Geologiska undersökningar utfördes från flera basläger genom upprensning och dokumentation av de naturliga flodskärningarna, 5–30 m höga, som floden har skapat längs sin fåra. En mängd prover togs för datering av sedimentens ålder (14C, ESR, OSL) och för att extrahera växt- och djur-DNA, vilket gör det möjligt att upptäcka förändringar genom tid på art- och populationsnivå. Under två dagars helikopterflygning lokaliserade vi glaciärflyttade block på israndbildningarnas överyta, som ska åldersbestämmas genom mätning av kosmogena nukleider.

Försenade resultat

På grund av nya och mycket strikta tullbestämmelser ligger det mesta av vårt provmaterial tyvärr fortfarande i Ryssland och väntar på transport till Lund. Således är inga dateringar klara, vilket omöjliggör tolkningen av undersökningarna. Vi måste få fram dateringsresultat i god tid före nästa planerade fältsäsong på Tajmyrhalvön, sommaren 2012. Våra framtida resultat kommer att publiceras i internationella vetenskapliga tidskrifter..