S. A. Andrées försök 1897 att nå Nordpolen med en vätgasballong är en av de mest kända och tragiska av sitt slag i polarhistoria. Den 6 augusti 1930 hittade en norsk expedition på båten Bratvaag, Andrée expeditionens sista läger på Vitön. Två av kropparna hittades, samt en hel del utrustning. Platsen besöktes några veckor senare av DN-journalisten Knut Stubbendorf som hittade ytterligare fynd och kroppen efter Knut Fraenkel. En ny besiktning och begränsad kartering av lägret genomfördes 1998 och lägerplatsen och dess omgivning uppvisade mängder av spår: nedgrävningar och fynd av trä, bambu, textil, metall, skinn och ben. Tältplatsen, där Andrées och Fraenkels kroppar hittades 1930, kunde skönjas och dess botten var fortfarande frusen, en tidkapsel av stort arkeologiskt värde. Eftersom kropparna kremerades utan obduktion har man aldrig fått klarhet i dödsorsaken. Vi misstänkter att svaren kan hittas i denna isklump, där kläder och andra organiska rester finns bevarade. Ett andra mål för vår undersökning var en markkemisk analys av lägret i syfte att bättre definiera lägrets rumslig omfattning och även avgöra hur länge platsen brukades av de tre männen. Eftersom Vitön är ett nytt glacialt landskap är det också av generellt intresse hur sådana platser ser ut ur ett markkemiskt perspektiv.

Slutligen planerade vi att utföra en detaljerad kartering av lägrets topografi och en inprickning av alla de fynd som ligger spridda i området

Trots mycket svåra väderleksförhållanden under fältsäsongen 2000 lyckades projektet framställa en tredimensionell karta över lägret, samla in över 200 jordprover och även några ovanliga fynd: ett dragok från expeditionen och ett mellanfotsben som sannolikt härstammar ifrån Andrée eller Fraenkel vars kroppar hade sargats hårt av isbjörnarna. DNA-analys är nu en möjlighet.

Våra jordprover har snart anlänt till Sverige och skall analyseras under vintern. Vår karta skall användas i det nya Andréemuseet i Gränna vilket planeras vara färdigt i maj 2002. Och om vi kan, återvänder vi till Vitön för att göra färdigt vår planerade undersökning av kulturlagret.

Trots att Vitön ligger så avlägset, besöks fyndplatsen varje år av turistbåtar. Vid vår ankomst den 29 augusti syntes hundratals fotspår av turister som hade gått på den sandiga marken. De trampade omedvetet på fyndplatsens känsligaste ytor, kanske med stor vördnad, men samtidigt med stor negativ inverkan. Andréenäset på Vitön representerar ett växande problem i Arktis, nämligen turismens slitage i ett av världens sårbaraste miljöer. Medan man har uppmärksammat denna påverkan på naturen, så har kulturminnen fått mindre uppmärksamhet i Arktis och Antarktis. Här behövs nya insatser i form av bättre dokumentation, informationsskyltar i fält, markerade stigar och god övervakning. Dessa historiska platser är oförnybara resurser för framtiden.