Berggrunden i de norra polarområdena är till stor del outforskad. De djupare regionerna tycks huvudsakligen vara sammansatta av ung oceanisk jordskorpa, till exempel de Eurasiska och Amerasiska bassängerna. Mellan dessa finns ryggar som delvis består av äldre, kontinental jordskorpa av okänt ursprung. Den eurasiska bassängen, som började öppna sig för femtio miljoner år sedan (tertiär tid), är skild från den amerasiska av den långsträckta, ganska höga, submarina, Lomonosovryggen. Grundläggande frågor är fortfarande obesvarade såsom: vilka processer kontrollerade separationen av Lomonosovryggens kontinentala jordskorpa från Eurasien? Andra fragment av kontinental jordskorpa har även identiferas i de nordligaste polartrakterna. Deras ursprung och hur de förhåller sig till de bättre utforskade områden längs Europas, Asiens och Amerikas polarkuster är fortfarande oklart.

Många av de gamla eroderade paleozoiska och prekambriska fjällkedjorna på norra halvklotet (till exempel Kaledoniderna i Skandinavien) sträcker sig norrut till den arktiska bassängen och försvinner under polarisen. Vad händer med dessa fjällkedjor? Korsar de Lomonosovryggen och kommer upp igen längs den Amerasiska bassängen? Det är dessa frågor vi försöker hitta svaren på.

Under sommaren 2002 koncentrerades undersökningarna till October Revolution Island i Severnaja Zemlja-arkipelagen. Paleozoiska bergarter dominerar, och de fortsätter norrut mot Karasockelns norra rand. Troligen förekommer dessa bergarter även under Lomonosovryggen. Man har haft stor nytta av analysera satellitbilder både före karteringen på October Revolution Island och därefter i samband med den tektoniska tolkningen. Dessa landstudier är grundläggande för att förstå de kringliggande sockelområdena.

Se forskarrapport: October Revolution Island Tectonics