Fyra forskare på isen med provtagare

Provtagare förankrad i isen med 200 m lång förtöjningslina som användes för mätningar av strömmar, temperatur och salthalt under 12 dagar. Foto: Stephan Schön

Forskningsutrustning hissas ner i vattnet med kran

Den fartygsburna CTD-rosetten placeras ut från forskningsfartyget Polarsterns akterdäck. Foto: Marcel König

De svenska forskarna under PS106

De svenska forskarna under PS106 ansvariga för det fysiska oceanografi-programmet ombord. Från vänster: Sara Sahlin, Anna Nikolopoulos, Torsten Linders, Elin Andrée and Céline Heuzé.

En unik livsmiljö har skapats under havsisen i Arktis. Polartorsken (Boreogadus saida) är en av många arter som lever där under sin första tid i livet. Under isen finns det gott om håligheter och sprickor där unga fiskar kan gömma sig undan större djur. Där finns det också rikligt med föda, vilket gör det till en perfekt plats för ungfiskar. Polartorsken är basföda för flera arktiska arter, bland annat ringsäl och olika sorters sjöfåglar, och spelar därmed en viktig roll i det arktiska ekosystemet.

Under expeditionen PS106 SIPCA var syftet att undersöka vilka förhållanden som råder för polartorsk i Arktiska oceanen under senvår och försommar. Fokus för våra mätningar var därför att undersöka vattnets egenskaper och rörelser i det här området.

Karta som visar expeditionens rutt. De hydrografiska mätningar som gjorde under första etappen under PS106 utfördes över Yermak-platåns östra kant och kontinentalsluttningen norr om Spitsbergen, medan mätningarna under andra etappen gjordes i Barentshav över kontinentalsluttningen norr om Nordaustlandet och Vitön (Kvitoya) samt de djupare delarna Nansenbassängen. Cirklar visar CTD-stationer (vita symboler indikerar isstationer) och fyrkanter visar positioner för XCTD.

Expeditionen utfördes med det tyska forskningsfartyget Polarstern och gjordes i två etapper, dels i sydvästra delen av Nansenbassängen och dels i västra Barents hav. Havsförhållandena i det här området av Arktis präglas av det relativt varma Atlantvattnet som flödar in i Arktis. Området sydost om Svalbard karaktäriseras också av att vara ett typiskt shelfhav. Shelfhav är betydligt grundare än de centrala djupbassängerna och tros ha en viktig roll för cirkulationen i Arktiska oceanen.

Mätningar gjordes främst med hjälp av en CTD som mäter vattnets salthalt, temperatur och djup samt spårämnen och klorofyll. Mätningar av vattnets partikelsammansättning och strömmar gjordes direkt från isen, och under två års tid kommer även kontinuerliga mätningar av temperatur att göras med hjälp av åtta bottensensorer som placerades ut under expeditionen.

Resultaten kommer att bidra till kunskap om

  • inflödet av vatten från Atlanten
  • förståelse för hur djupvattnets egenskaper varierar
  • hur vatten och havsis samspelar med varandra.

Dessa kunskaper är viktiga för att förstå vilka processer som påverkar polartorsken och andra viktiga delar av det arktiska ekosystemet.

Utplacering av en av LoTUS-bottenlandare från fartygssidan.

Utplacering av en av LoTUS-bottenlandare från fartygssidan. Bottenlandaren LoTUS, Long Term Underwater Sensing, tillverkas av KTH och Tpop:s tillverkas av University of Rhode Island, USA. Foto: Sara Sahlin

Undervattensbild på stort svart instrument

Det stora svarta instrumentet är en LISST som mäter bland annat partikelsammansättning och strömmar. Den fotograferas med hjälp av en av ROV (remotely operated vehicle) strax under havsisen. LISST åtföljs av en CTD (vit) och en turbiditetssensor. Foto: AWI SeaIce-ROV team