Renen är en av de växtätande arter som har störst påverkan på vegetationen i Arktis. Betande renar minskar till exempel spridningen av träd och höga buskar. De påverkar även vegetationens näringscykel, de biologiska processer som pågår i marken och hur vegetationen påverkas av klimatförändringar. För att ta reda på hur vegetationsmönster och biologisk mångfald i Arktis kan komma att se ut i framtiden, behöver vi veta mer om samspelet mellan växter och olika växtätare.
Inom det här forskningsprojektet undersöker forskarna hur betande renar påverkar tundrans vegetation. På flera platser i Skandinavien och Arktis finns hägn uppsatta som stänger ute renarna. Det gör det möjligt att jämföra de inhägnade områdena med områden där betesdjuren har kunnat beta som vanligt. Forskarna tittar bland annat på hur mycket växterna växer, näringsomsättningen i marken och artsammansättningen i och utanför hägnen. På så sätt går det att se den långsiktiga effekten av renbete på tundrans vegetation och näringscykeln i Arktis.
Sommarens fältarbete är en fortsättning på förra årets inventering av hägn i Semmeldalen på Svalbard.
Forskningsledare
Elin Lindén
Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet