Ryggradsdjur dök för första gången upp på land under devonperioden för 358 miljoner år sedan, 108 miljoner år senare, det vill säga alldeles i början av triasperioden, återvände de till havet. Dessa händelser finns bevarade i fossilfynd som kan visa den revolutionerande utvecklingen från fenor till ben och sedan till simhud mellan tårna. I fossilerna går det även att följa utvecklingen till att föda levande ungar i vattnet.  Men vad var det i miljön som drev på dessa avgörande steg för utvecklingen av liv på jorden?

Det finns bara en enda plats med bevis för samtliga av dessa viktiga steg i evolutionen, och det är på östra Grönland. Vi riktade in oss på de världskända, men så avlägset belägna, avlagringarna vid Celsius Bjerg på Ymerön och vid Kap Stosch på Hold With Hope, för att försöka rekonstruera ekosystemen för de första tetrapoderna (fyrfotingar) och sekundära marina amnioter (landlevande ryggradsdjur). Vi letade särskilt efter spårfossil, det vill säga fotspår och rester efter födointag. Dessa fossil är särskilt intressanta eftersom sådana spår kan användas för att koppla skelettfynd till känntecken för olika livsmiljöer, vilka lämnats av levande organismer för mycket länge sedan.

Under vår expedition lyckades vi inte bara fastställa de första fyrfotingsspåren från devonperioden på Grönland, utan vi hittade även nya tidiga fiskarter och koproliter (fossiliserad avföring) som tyder på att nya födoresurser kan ha varit en pådrivande faktor för återvändandet till havet för 250 miljoner år sedan.