När de stora reptilerna dog ut i övergången mellan krita och tertiär ersattes de av däggdjur. På de olika kontinenterna utvecklades regionala faunor vilka dock blandade sig vid olika tillfällen. Under eocen, för 50 miljoner år sedan, kan en landbrygga mellan Europa och Nordamerika ha fungerat som spridningsväg. Vägen bör då ha gått över Svalbard. I Aspelintoppenformationen från denna ögrupp hoppades vi hitta däggdjursfossil för att kunna bevisa teorin.

Efter att bara ha hittat växtfossil vid Longyearbyen flög vi ner till Sveagruva längre söderut. Trots idogt sökande även här hittade vi ingenting, så när som på några musslor och fler fina växtfossil. Det var tydligt att avlagringarnas kemiska miljö hade varit olämplig för bevarandet av ben. För att utnyttja investeringarna i expeditionen förflyttade vi oss igen och fokuserade oss nu på trias i det inre av Isfjorden. Här samlade vi 245 miljoner år gamla ben av fisködlor från den tid då de första reptilerna av denna typ utvecklades. Vi hittade även ammoniter, hajar och benfiskar – en lyckad fisketur alltså!

Se forskarrapport: Collecting fossils at Svalbard: A bad hunt in the Eocene Forest but a good catch in the Triassic Ocean