Hur och varför har det arktiska istäcket varierat under den senare geologiska historien? I projektet Palaeoceanography of the Arctic – Water Masses, Sea Ice, and Sediments (PAWS) använder vi den nya proxyn för havsis, IP25, en biomarkör som bildas av isalger, samt andra proxydata, för att undersöka hur havets istäcke varierar över tid. Med hjälp av neodymisotoper rekonstruerar vi även tidigare variationer för vattenmassorna, i synnerhet det varma inflödet från Atlanten, för att undersöka hur detta har påverkat havets istäcke i det förflutna. Analyserna utförs på tio nya sedimentkärnor som hämtades från den centrala delen av Arktiska oceanen under expeditionen LOMROG III i augusti–september 2012, samt tidigare kärnor från vårt förråd vid Stockholms universitet.

Det arktiska havsistäcket, en viktig del av globala klimat- och ekosystem, har minskat med ökande hastighet sedan åtminstone 1979. Havsisens utbredning var rekordlåg i september 2012. Vi behöver utvärdera tidigare förändringar av havsisens utbredning och vattenmassorna för att bättre förstå dagens minskning och dess orsaker, processer och konsekvenser.

Vårt arbete fokuserar på Lomonosovryggen mellan Grönland och Nordpolen. Under sommaren 2012 samlade vi in sedimentkärnor och geofysiska data med isbrytaren Oden, ett av de få forskningsfartyg som kan bryta sig igenom den tjocka polarisen. Odens flerstråliga ekolod och penetrerande ekolod användes till att kartlägga havsbottnen och identifiera lämpliga platser för upptagning av provkärnor, och Polarforskningssekretariatets nya vinsch användes till att hantera det 1,5 ton tunga kolvlodet på vattendjup ner till mer än 4 km.

Sedimentkärnorna som hämtades under LOMROG III kommer från en region av Lomonosovryggen som inte varit föremål för omfattande provtagning tidigare. Genom att kombinera dessa med befintliga sedimentkärnor från centrala Arktis kan vi på ett bättre sätt avgränsa viktiga spatiala förändringar av havsisens utbredning och driftmönster. Analyser av kärnorna pågår för närvarande vid Stockholms universitet och de första proverna för IP25 kommer att analyseras under våren 2013.

Resultat från den här expeditionen kommer att publiceras i kollegialt granskade forskningstidskrifter under 2013. Insamlade data kommer att finnas tillgängliga från datalagret vid Bert Bolin Centre for Climate Research (BBCC). Metadata finns tillgängliga på förfrågan till Richard Gyllencreutz.