I lördags var det tre veckor sedan vi lämnade Kirkenes och nu har halva expeditionen klarats av och vi befinner oss längst bort i Tjuktjerhavet. Resan har hittills gått mycket bra och vi har jobbat intensivt längs den sibiriska kusten med olika typer av provtagningar och mätningar. Efter den sista stora floden, Kolyma, vek vi av norrut ut mot Wrangels ö för att följa Kolymaflodens dalgång som fortsätter norrut på havsbotten. Oceanograferna planerade ett antal stationer längs denna dalgång, men vi överraskades av en mycket kraftig dyning som omöjliggjorde allt arbete och skapade stort kaos i våra laboratorier. Sjösjukan återkom hastigt till ungefär halva vårt gäng, så det blev till att ställa in några stationer.

Isläget har varit bra i den meningen att vi har träffat på ganska lite drivis. Vi kom in i ett bälte nordväst om Wrangels ö med ganska stora isflak men överlag har vi hittills haft lite is. Vi har gått norr om Wrangels ö och till Heraldön, en liten ö väster om Wrangel, och där startade det oceanografiska programmet på allvar med en första sektion på ca 80 km tvärs över Herald Canyon, en dalgång på havsbotten som är viktig för införsel av vatten från Stilla havet och Berings sund till djupare delar av den arktiska bassängen.

Vädret har hållit sig bra med lite vind och nästan igen dyning vilket gjort att mätningarna gått bra. När vi kommer närmare iskanten innebär det att vi måste vara beredda på snabba ändringar i våra planer eftersom fartyget ogärna ger sig in i isen om det inte är helt nödvändigt. Efter intensivt arbete längs den sibiriska kusten med arbete dygnet runt var de flesta av oss ganska slitna när vi gav oss av norrut och ett par nätter med sömn har gjort gott.

Jag tycker att vi vant oss rätt väl vid de ”ryska rutinerna” ombord och samarbetet med både forskare och besättning fungerar utmärkt. Maten är ett stort gemensamt samtalsämne för menyn börjar upprepa sig mer eller mindre regelbundet och många av svenskarna är väl inte längre så vana vid inälvsmat med lever och tunga ett par gånger i veckan. Måltidsdryck är alltid ett litet glas. Mattiderna hålls mycket strikt och däremellan finns det inte så mycket att mumsa på. Synpunkter på detta har lett till att det lämnas lite kall potatismos och sill i kylen, mums för en sillentusiast som jag.

Vi har förstått att Igor Semiletovs metanprojekt har fått stor medial uppmärksamhet i Sverige och även i Ryssland med två inslag på den nationella radion som vi kan höra, men lite svår att förstå för oss svenskar. Bloggar och rapporter lämnas också regelbundet från oss till Naturhistoriska riksmuseet, Göteborg och Stockholms universitet samt Luleå Tekniska universitet, så där kan man fördjupa sig i personliga öden och expeditionsäventyr.

Per Andersson, Laboratoriet för Isotopgeologi, Naturhistoriska riksmuseet