Organiska miljögifter av typen DDT och PCB finns idag spridda till alla delar av jorden, även till polartrakterna där de aldrig använts. Detta beror på en i grunden temperaturdriven process där miljögifter ”dras” mot polerna från utsläppsområden i varmare trakter, ungefär på samma sätt som när det bildas kondens och frost på ett glasspaket man tar ur frysen en varm sommardag. Vår huvudsakliga forskning under Beringia 2005 har rört närmare studier av hur miljögifter beter sig i Arktis, hur de kommer dit och vad som händer med dem när de väl är där. För att undersöka detta tog vi prover på vatten, luft, sediment, jord m.m. och försöker spåra hur miljögifterna fördelar sig mellan dessa olika typer av prover. Vi har även inkluderat flera ”nya” substanser. Dessa kan i och för sig ha använts under lång tid, men av olika skäl inte kommit in i analysprogrammen tidigare. Bland dessa märks flera bromerade och fluorerade substanser, men även moderna bekämpningsmedel. Under expeditionen samlades mer än 400 prover för olika typer av miljögifter. Dessa kommer att genomgå flera olika typer av undersökningar under kommande år innan resultaten är färdiga. Som ett sidoprojekt har vi även inventerat plastskräp i havet och på stränderna. Plastskräp är ett ständigt växande problem och orsakar bland annat att havsfåglar svälter ihjäl eftersom de inte kan äta när krävan är full av plast. Delar av expeditionsrutten innehöll förvånansvärt mycket plast med tanke på hur långt norrut vi har rört oss. Och plastskräp återfanns i isen även långt norr om Wrangels ö.

Se forskarrapport Environmental pollution in the Arctic: Chemicals and other stuff