Syftet med projektet är att, med hjälp av de spårelement och radioaktiva isotoper som finns i partiklar och löst i vattnet, undersöka det biogeokemiska kretsloppet i Arktis. Den Arktiska oceanen är det minsta av världshaven men tar emot cirka 10 % av allt flodvatten som strömmar in i haven. Dräneringsområdena för de stora floderna är tundran och taigan, och dessa enorma områden magasinerar ungefär en tredjedel av det organiska kol som finns bundet i jordens markskikt. Klimatförändringar i Arktis – som innebär temperaturhöjningar – kan därför få stora konsekvenser för kolets och även andra biologiskt viktiga grundämnens geokemiska kretslopp. En ökande mängd partiklar och partikulärt bundet kol som transporteras ut i världshaven kan på sikt förstärka den ökning av koldioxid vi nu ser i atmosfären.

I den kanadensiska skärgården och i Berings sund togs vattenprover mer eller mindre kontinuerligt från Odens havsvattenintag, samt i djupprofiler med en vattenprovtagare som sänktes ner i havet. Omedelbart efter provtagning filtrerades vattnet i laboratoriet på Oden genom olika filtersystem för att ta fram de olika partiklar som finns i vattnet. Partiklar och vatten analyseras sedan på sitt innehåll av element och isotoper. Vissa isotoper, som har lång halveringstid, kan användas för att ta reda på varifrån materialet kommer och andra mer kortlivade isotoper kan utnyttjas för att beräkna hur mycket som sedimenterar på kontinentalsockeln respektive exporteras vidare ut i Arktiska oceanen och till världshaven.

Se forskarrapport Biogeochemistry, trace elements and isotopes in Arctic Ocean margins