Växter är alltid i nära kontakt med olika mikroorganismer. Två växt–mikrob-interaktioner som är positiva för växten studerades på Kamtjatka under expeditionen Beringia 2005. Baljväxter och några vedartade växter såsom al och pors bildar rotknölar med kvävefixerande bakterier. Tack vare bakterierna försörjs växten med kväve, och successivt kommer detta kväve också andra växter i ekosystemet tillgodo. Information om kvävefixering hos vilda baljväxter i nordliga områden är ytterst knapphändiga. Alla baljväxter, alar och pors som undersöktes i Kamtjatka hade rotknölar. Växtprover har insamlats för kemiska analyser, inklusive olika kväveisotoper, för att kunna beräkna kvävefixeringen. Resultaten från Kamtjatka kommer att jämföras med motsvarande information från planerade studier i andra nordliga områden. Kunskap om nordliga kvävefixerande växter är betydelsefullt då sådana växter kan användas i markrestaurering och vissa former av framtida jordbruk.

Vissa, så kallade endofytiska, svampar lever inuti gräs. Dessa svampar bildar alkaloider och därmed blir gräsen giftiga för betande djur, såväl insekter som däggdjur. Giftigheten är av stor ekonomisk betydelse i varmare områden med betande boskap. Förekomsten av sådana svampar i gräs från nordliga områden är i det närmaste okänd. Gräs av olika arter har insamlats från lokaler med bete och från lokaler där bete ej kunde påvisas. Förekomst av endofytiska svampar i de insamlade och torkade gräsen studeras med en immunologisk metod.

Se forskarrapport Plant–microbe interactions in Kamchatka