Bird orientation at high geographic and geomagnetic latitudes

Gabor Horváth utför mätningar med polarimeter. Foto: Susanne Åkesson

Fåglar har förmågan att utnyttja stjärnor, sol och geomagnetisk information för att orientera sig under flyttning. Ungfåglar antas lita till ett medfött genetiskt program som bestämmer i vilken riktning och hur länge de skall flytta, medan gamla fåglar i huvudsak navigerar till redan kända områden. På höga geomagnetiska och geografiska breddgrader är orientering med hjälp av information från både himlakroppar och jordmagnetfält svår, eftersom midnattssolen gör stjärnnavigering omöjlig under en stor del av sommaren och jordmagnetfältet är mycket brant. Dessutom utgör den snabba förändringen i missvisning, det vill säga vinkelskillnaden mellan geografisk och geomagnetisk nordriktning, mellan närliggande platser ett problem. Vi har studerat följande för att undersöka hur olika arter av flyttfåglar är anpassade till att orientera och navigera i högarktiska områden:

hur förflyttade stenskvättor klarar av att navigera i närheten av och på den geografiska och nära den geomagnetiska Nordpolen,
kompasskalibrering hos gulbrynad grässparv,
skillnader i orientering mellan unga och gamla vitkronade sparvar, och
orientering hos kärrsnäppa och spetsstjärtad snäppa på en stationär plats i Alaska.

Se forskarrapport Bird orientation at high geographic and geomagnetic latitudes

Stöd

Vetenskapsrådet

Referenser

Able, K.P. 1980. Mechanisms of orientation, navigation and homing. In: Gauthreaux, S. (ed.) Animal Migration, Orientation and Navigation. Academic Press, New York, pp. 283–373.
Berthold, P. 1996. Control of Bird Migration. Chapman & Hall, London.
Emlen, S.T. and Emlen, J.T. 1966. A technique for recording migratory orientation of captive birds. Auk 83, 361–367.
Gál, J., Horváth, G., Meyer-Rochow, V.B. and Wehner, R. 2001. Polarization patterns of the summer sky and its neutral points measured by full-sky imaging polarimetry in Finnish Lapland north of the Arctic Circle. Proc. R. Soc. London A 457, 1385–1399.
Horváth, G. and Varjú, D. 2003. Polarized Light in Animal Vision − Polarization Patterns in Nature. Springer-Verlag, Heidelberg, Berlin, New York.
Muheim, R., Moore, F.R. and Phillips, J.B. 2006. Calibration of magnetic and celestial compass cues in migratory birds – a review of cue-conflict experiments. J. Exp. Biol 209, 2–17.
Perdeck A.C. 1958. Two types of orientation in migrating starlings, Sturnus vulgaris L., and chaffinches, Fringilla coelebs L., as revealed by displacement experiments. Ardea 55, 194–202.
Pettersson, J. and Hasselquist, D. 1985. Fat deposition and migration capacity of robins Erithacus rubecula and goldcrests Regulus regulus at Ottenby, Sweden. Ring. & Migr. 6, 66–76.
Rabøl, J. 1978. One-direction orientation versus goal area navigation in migratory birds. Oikos 30, 216–223.
Sandberg, R., Bäckman, J. and Ottosson, U. 1998. Orientation of Snow Buntings (Plectrophenax nivalis) close to the Magnetic North Pole. J. Exp. Biol. 201, 1859–1870.
Skiles, D.D. 1985. The geomagnetic field, its nature, history, and biological relevance. In: Kirschvink, J.L., Jones, D.S. and MacFadden, B.J (eds.) Magnetite Biomineralization and Magnetoreception in Organisms. A New Biomagnetism. Jones, D.S. and MacFadden, B.J. (eds.) Plenum Press, New York, pp. 43–102.
Wiltschko, R. and Wiltschko, W. 1995. Magnetic Orientation in Animals. Springer-Verlag, Berlin, Heidelberg.
Åkesson, S., Morin, J., Muheim, R. and Ottosson, U. 2001. Avian orientation at steep angles of inclinations: experiments with migratory White-crowned Sparrows at the magnetic North Pole. Proc. R. Soc. Lond. B 268, 1907–1913.
Åkesson, S., Morin, J., Muheim, R. and Ottosson, U. 2002. Avian orientation: effects of cue-conflict experiments with young migratory songbirds in the High Arctic. Anim. Behav. 64, 469–475.
Åkesson, S., Ottosson, U. and Sandberg, R. 1995. Bird orientation: displacement experiments with young autumn migrating wheatears, Oenanthe oenanthe, along the Arctic coast of Russia. Proc. R. Soc. Lond. B 262, 189–195.