Syftet med det här projektet var att undersöka de kemiska, fysiska och biologiska egenskaperna hos havsytans mikrolager i en öppen råk i Högarktis. Havsytans mikrolager är den översta millimetern av havsytan och utgör gränsskiktet där allt utbyte mellan atmosfär och hav sker.

Framförallt ville jag karakterisera och förstå den stora mängden och anrikningen av transparenta exopolymerpartiklar (TEP) i mikrolagret jämfört med underliggande vatten, men också andra kemiska och biologiska egenskaper. Jag var intresserad av att se vilka effekter den ständigt föränderliga miljön i en öppen råk, med upprepad frysning och upptining, skulle ha för bildandet och produktionen av partiklar och hur de i sin tur kan påverka sådana förändringar.

Havsytans mikrolager spelar en viktig roll för kopplingen mellan luft och hav, eftersom den fungerar som en dörröppning genom vilken alla processer måste passera. Därför kan tjockleken på denna ”dörröppning” till stor del påverka med vilken hastighet marina partiklar släpps ut i atmosfären och koldioxid tas upp av havet. Tillsammans med ytaktiva ämnen är gelpartiklar som just TEP viktiga komponenter för att bilda dessa dörröppningar i havsytans mikrolager.

Mitt arbete var inriktat på att dagligen ta vattenprover från en råk med öppet vatten i närheten av isbrytaren Oden. Prover från havsytans mikrolager är värdefulla, men fysiskt svåra att samla in. Min roll på expeditionen var därför att samla in stora volymer av vattenprover för både min egen och de andra gruppernas forskning.

För att kunna samla in stora volymer använde jag mig av en katamaran med en stor provtagningsplatta. Det var katamaranens jungfrufärd i arktiska vatten, men den gör det möjligt för oss att samla in sex gånger mer prover än med vanliga provtagningstekniker.

De flesta av mina prov är individuella vattenprover som kommer att behandlas senare i labbet, men preliminära data för pH, temperatur och salinitet (salthalt) visar tydliga skillnader när det gäller förändringar över tid och vid olika djup, där havsytans mikrolager uppträder som ett unikt lager skiljt från underliggande vatten.

Tiera-Brandy Robinson
Carl von Ossietzky Universität Oldenburg