Det har varit bråda dagar sedan vi kom fram till vårt isflak. Direkt efter ankomst tillbringade vi nästan tre dagar med att installera instrument, bygga infrastrukturer och hitta säkra rutiner för alla våra arbetsuppgifter. Arbetet med riskbedömningar för en expedition börjar ungefär ett år i förväg och påverkar hela expeditionsplaneringen. Polarforskningssekretariatet använder en modell för riskbedömningar som täcker medicinska, logistiska och miljömässiga risker, och de föreslagna åtgärderna ligger till grund för planeringen när det gäller bemanning, utrustning, rutiner och så vidare.
När vi väl är ombord, har vi så kallade Tool Box-samtal, som är ett diskussionsforum med expeditionsdeltagarna. Forskarna specificerar arbetsmetoder, planering för genomförandet och utifrån det identifieras specifika risker. Sedan kan rutiner fastställas för att förebygga och mildra incidenter.
Tre arbetsstationer har upprättats på vårt isflak. Vi har en grupp forskare som arbetar vid en så kallad Open Lead, det vill säga en större råk med öppet vatten, 1 km från Oden. Varje morgon tar sig forskare, tekniker och isbjörnsvakter dit ut till fots eller med elskoter och stannar hela dagen. Ett av forskningsprojekten fokuserar på bubblorna som stiger genom vattnet och spricker vid ytan. För detta ändamål har en särskild bubbelkammare byggts.
Med hjälp av bubbelkammaren kommer forskaren Matt Salter och hans kollegor från Stockholms universitet att på processnivå få en förståelse av den roll aerosolpartiklar som alstras vid havsytan spelar för molnen i Arktiska oceanen under sommaren. Eftersom molnbildningen är den mest osäkra aspekten av energibalansen i Arktis, som styr frysning och smältning av havsis, är en sådan förståelse avgörande för att vi ska kunna förutse hur Arktis svarar på framtida förändringar av luftföroreningar och klimat.
Att arktiska moln ofta är en blandning av både underkylda vattendroppar och iskristaller, så kallade blandfasmoln, försvårar ytterligare vår förståelse av molnbildningen. Molndroppar och iskristaller kräver aerosolpartiklar för att kunna bildas, men vår förståelse för källan till partiklarna som driver molnbildningen i Arktiska oceanen under sommaren är fortfarande för liten.
En process som man tror genererar partiklar i Högarktis under sommaren, är bubblorna som spricker vid vattenytan och släpper ut partiklar till luften. Det här är än så länge bara ett antagande och de direkta mekanismerna bakom det har ännu inte fastställts eller kvantifierats. Att lösa detta problem är fokus för det här projektet.