Isbrytaren Oden från Platåberget på Svalbard. Foto: Åsa Lindgren

Redan när vi lämnade vår driftstation vid isflaket för 10 dagar sedan, fanns ett stort oväder med på väderprognoserna nere mot Norge. Vi har under vår färd söderut genom isen, ner mot iskanten, följt ovädrets utveckling. När vi såg att stormen snarare var på väg att utvecklas mot orkan än att avta, förberedde vi alternativa planer. Så när vi haft några effektiva transitdagar genom relativt enkel is och nådde den sista forskningsstationen vid iskanten, valde vi att lägga om kursen mot Svalbard och Longyearbyen istället för Nordnorge och Tromsö.

Mot slutet av expeditionen fick vi plötsligt solnedgångar och mörka nätter, något man inte alls är van vid efter två månader i den arktiska sommarsäsongen. Lika ovant var det att kliva på fast mark med grus, asfalt och fjällsluttningar.

Majoriteten av forskargruppen flög hem från Longyearbyen redan i fredags natt, men några var kvar tills idag, tisdag 25 september. Några av oss hade förmånen att bli inbjudna till det nya norska forskningsfartyget Kronprins Haakon, som vi tidigare sett uppe vid iskanten. Kronprins Haakon ägs av Norsk Polarinstitutt, Havforskningsinstituttet och Universitetet i Tromsö och är ett mycket modernt och rymligt forskningsfartyg.

Bryggan på Kronprins Haakon. Foto: Åsa Lindgren

Resterande tid i Longyearbyen tillbringades med att packa och sjösäkra forskningsutrustningen i alla labb, städa hytter och övriga utrymmen samt lagra över alla forskningsdata på flera olika hårddiskar. Nu är de sista forskarna på resande fot hemåt, medan Oden ligger kvar i Longyearbyen och väntar in en ny besättning för att därefter ta sig an den sista strapatsen till Helsingborg.

Ännu en expedition är till ända. Efter 56 dagar med väl fungerande logistik pustar vi alla ut och ser fram emot alla dataanalyser och forskningspublikationer som komma skall.