Kartan visar provtagningsplatserna under Arctic Ocean 2002, med spår av ett större vattenflöde mellan Nordatlanten och Arktis samt tarnsportvägar av Iodine-129 (pilar) från Sellafield (S) och La Hague (L).

Kartan visar provtagningsplatserna under Arctic Ocean 2002, med spår av ett större vattenflöde mellan Nordatlanten och Arktis samt tarnsportvägar av Iodine-129 (pilar) från Sellafield (S) och La Hague (L).

Ett av syftena med expeditionen Arctic Ocean 2002 var att kvantifiera omfattningen av de vattenmassor och strömmar som ventileras i Arktis, samt deras utflöde i norra Atlanten. Detta har vi gjort genom att ta prover på vatten och istäcke för att analysera halten av isotoperna radioaktivt jod-129 och beryllium-10. 129I förknippas med mänskligt producerade avfall och 10Be produceras enbart av naturliga processer. Isotoperna förekommer i små mängder (räknade i atomer) i havsvatten vilket innebär användning av komplicerade kemiska separationsmetoder och mätningsprocedurer. Detta kommer att ske genom ett samarbete mellan Institutionen för geovetenskaper och Ångströmlaboratoriet vid Uppsala universitet. Ultrakänslig acceleratorbaserad masspektrometri kommer att användas för analys av isotoperna och resultaten väntas blir klara under 2003.

Se forskarrapport: Radioactive Iodine-129 and Beryllium-10 in the Nordic Seas