Organiska miljögifter som PCB och DDT finns idag spridda över hela jordklotet. De folk som lever på traditionellt sätt i Arktis har särskilt höga halter av miljögifter i blod och modersmjölk, mycket högre än vad vi har som bor i industrialiserade trakter. Vi tror idag att miljögifterna i första hand sprids med luften till avlägsna platser. I stort sett alla ämnen finns till en viss liten del som gas i luften, även exempelvis DDT som är ett pulver. Det finns mer av ett visst ämne i luften om det är varmt än om det är kallt. Miljögifter sprids till Arktis genom en temperaturdriven process, där föroreningar som släpps ut i varma trakter “dras” mot kalla trakter och deponeras där, ungefär som när det bildas frost på ett glasspaket som man tar ur frysen en varm sommardag. Detta kallas “den kalla väggens princip”. Trots att vi kan beskriva en del av de processer som styr spridningen av miljögifter till Arktis teoretiskt så finns det stora kunskapsluckor och hypoteserna måste alltid testas mot riktiga fältdata. Området öster om Grönland är ett av de viktigaste för in- och uttransport av vatten till Arktiska oceanen. Trots detta har vi nästan inga data om miljögifter från detta område. Arctic Ocean 2002 var ett ypperligt tillfälle att skaffa ytterligare viktig kunskap som kan användas för att skydda den arktiska miljön.

Se forskarrapport: Organic contaminants in the East Greenland Sea – origin, fate and circulation