67º57’S, 6º39’W
Utetemperatur: -16 ºC och 8 m/s
Ingen soluppgång

Vi kom inte längre än 68ºS utmed nollmeridianen. Planen var att komma ner till 70ºS, men det visade sig bli allt för kostsamt både med avseende på tid och bränsle. Polarstern stångade sig fram och vi fastnade till slut.

Den kvällen vi satt fast tittade vi på en dokumentärfilm om Shackeltons expedition 1914, som också slutade på 68ºS. De bilder på islandskapet som finns bevarade var identiska till det landskap vi själva såg utanför fartyget. De fick driva med isen i många månader för att komma ut i öppet vatten, medan vi vänder kosan mot väster och fortsätter vår jakt efter råkar som kan bära oss mot nordväst.

Vädret varierar snabbt här nere. Häromdagen var det en stjärnklar natt och då, för första gången denna resa, uppenbarade sig ett sydsken.

Sydsken

Sydsken över Södra ishavet. Foto: Stefan Hendricks, Alfred-Wegener-Institut

Under veckan som gått har vi ägnat oss åt att utvärdera data och att ta hand om våra instrument. Ett utav de tre mätsystemen bestämde sig för att inte fungera. Det tog oss två dagar innan vi hade lokaliserat felet. Att felsöka ett instrument är på sitt sätt alltid en utmaning. Det är många kopplingar för gas och vatten som kan läcka, separationskolonnen och fällmaterialet kan vara slut, och så kan det ju vara elektriska fel. Nu visade det sig att vi hade två gasläckor och när de var tätade så fungerar allt igen.

Vi har en valforskare ombord, och hans mål är att registrera vikvalarnas ljud under vintern. Han har tidigare identifierat ett ljud som eventuellt härstammar från dessa valar. I dag såg vi fyra vikvalar framför fartyget och han la genast ut bojar för att tjuvlyssna på dessa havets giganter, och visst, de använde detta märkliga ljud. Nu skall han försöka ta reda på vad ljudet betyder – kanske berättar de för varandra var andningshål finns. Vikvalarna använder inte detta ljud på sommaren.

I morgon är det äntligen dags för vår första långa isstation. Vi stannar här vid ett riktigt stort isflak (ca. 1 km i diameter), och efter en natts sömn är vi redo för vårt digra provtagningsprogram.

Glada hälsningar från
Katarina, Anna och Martin, Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet