67º50’S, 4º9’E

Polarstern i den antarktiska natten

Mörkret har lagt sig över Polarstern. Foto: Stefan Hendricks, Alfred-Wegener-Institut

Det finns en del skymningsljus vid horisonten några timmar per dag. Det riktigt kalla vädret har stillat sig, men istället har vi ett lågtryck med snö och vindstyrkor på 16–25 m/s. Ute känns det nästan lite kvalmigt, rena värmeböljan, bara -3 ºC.

Pannkaksisen försvann redan vid 65ºS. Isen är nu uppåt 1 m tjock och vinden trycker ihop den, därför låter man skeppet driva med isen som förs av vind och havsström mot sydväst i 0,4 knop. Det tar oss tillbaka mot nollmeridianen, som vi avvikit från för att komma söderut.

Vi har haft två 10 timmars isstationer i kyla och mörker. De har avlöpt väl med tanke på den otroliga logistiska insatsen som krävts. Flera ton utrustning har lyfts av fartyget bland annat tre skotrar, 15 isborrar, fyra generatorer, 20 slädar, mätutrustning av olika slag, mini-flygplan, tält m.m. Än så länge har det inte legat så mycket snö på isen, så det har inte varit svårt att gå, men vi har prövat våra skidor i alla fall.

Vi mäter ozonnedbrytande ämnen som produceras naturligt i vatten, is och snö. I vårt egenhändigt uppbyggda laboratorium använder vi tre instrument som mäter dessa ämnen i luft, ytvatten, snö och is. Bildandet av dessa ozonnedbrytande ämnen anses vara beroende av solljus och mikroalgers fotosyntes. Det vi nu söker finna svaret på är huruvida is och snö fungerar som källor även under den mörka delen av polaråret.

Nu när skymningsljuset dragit bort njuter vi av mätdata och kockens goda mat. För att inte tala om de goda eftermiddagskakorna till kaffet.

Varma och glada hälsningar
Katarina, Anna och Martin
Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet