Nathaniel B. Palmer förtöjd i is under en kort paus från provtagningen i Amundsenhavet. Foto: Julie Dinasquet

Nathaniel B. Palmer förtöjd i is under en kort paus från provtagningen i Amundsenhavet. Foto: Julie Dinasquet

I Amundsenhavet, utanför västra Antarktis mellan Antarktiska halvön och Rosshavet, finns en av de ca tjugo polynior som varje sommar uppstår i shelfhavet kring den antarktiska kontinenten. Polynior är regioner som under vissa årstider innehåller öppet vatten omgivet av havsis. Polyniorna är näringsrika ”oaser” som fungerar som tillflyktsplatser för små och stora djur, och har ofta en bredd på hundratals mil. Genom fjärranalys har man konstaterat att Amundsenpolynian har högst biologisk produktivitet av alla polynior i Antarktis.

Målet för det här projektet, som är en del av ASPIRE-projektet, var att undersöka källan till järn och andra spårelement som utgör drivkraften för den höga biologiska produktiviteten hos Amundsenhavets polynia.

Eftersom Amundsenhavet omges av vatten med mycket låg biologisk produktivitet, på grund av bristen på mikronutrienten järn, är den höga biologiska produktiviteten för Amundsenhavets polynia sannolikt ett resultat av naturlig järngödning. Ett mål för den här expeditionen var därför att lokalisera de primära källorna till biotillgängligt järn och förstå hur det överförs till polynians ytvatten. Möjliga källor till järn är bland annat atmosfärisk utfällning och smältande glaciärer och isberg.

Maria Lagerström arbetar med järnanalys i havsvatten i ”bubblan” ombord på Nathaniel B. Palmer. Foto: Kuria Ndungu

Maria Lagerström arbetar med järnanalys i havsvatten i ”bubblan” ombord på Nathaniel B. Palmer. Foto: Kuria Ndungu

Vi samlade in havsvatten med en specialkonstruerad rosett försedd med spårmetallfria flaskor. Vi utförde också järnmätningar av vattnet inuti ett specialpreparerat filtrerat luftlabb, också kallat ”bubblan”, ombord på fartyget. Våra preliminära resultat tyder på tillförsel av stora järnmängder vid stationer nära shelfisområden. Vår hypotes är att det här järnet sannolikt har ett samband med smältvatten från glaciärer, möjligen på grund av samverkan med det varma vattnet i den antarktiska cirkumpolära strömmen. Vår hypotes är baserad på aktuella bevis för ökad tillförsel av varmt vatten från denna ström och flödeshastigheten för Thwaites- och Pine Island-glaciärerna, som båda mynnar ut i shelfisar som påverkar Amundsenpolynian.

Vi har presenterat en del preliminära resultat vid ett internationellt forskarmöte och kommer att publicera de slutliga resultaten i internationella referentgranskade tidskrifter.