På motorvägen på väg mot Milorgfjella. Bilen och släpet är lastat för en expedition med ”lite” packning. Två snöskotrar och bensin tog upp det mesta utrymmet. Foto: Karin Winarve

Vårt fältläger på 2025 meters höjd uppe på den antarktiska plåtan. För att skydda de små tälten mot vinden grävde vi 1 meter djupa hål för varje tält. Det ser kanske inte ut som att det är -27 °C … men det blev ännu kallare när solen gick ner bakom horisonten. Foto: Karin Winarve

Det gäller att äta maten snabbt innan den fryser! Precis som vi grävde hål för tälten så grävde vi också ett utrymme, snöbivack, för köket. Stormköken klarar sig bäst om de kan skyddas mot vinden. Foto: Ola Eriksson

Att bestiga nunatakerna från södra sidan är mycket lättare! Längs bergskedjan (till vänster i bilden) är isen på samma höjd som nunatakerna. På andra sidan är isen ca 30 m (vertikalt) från toppen. Foto: Jennifer Newall

Bergstopparna är oftast platåliknande, så det är verkligen lätt att promenera den sista biten från isen upp till bergstoppen. Det är skarp kontrast mellan toppen och de branta och ojämna bergsryggarna som vi stod inför när vi log läger nedanför klipporna. För att ge en känsla av hur stort detta dramatiska landskap är – kan du hitta Ola och Jenny som letar efter prover på toppen? Foto: Ola Eriksson

Borren beslutade sig för att det var för kallt för att arbeta, trots att vi värmt upp den med hjälp av motorn på skotern. Istället fick vi använda den traditionella tekniken med hammare och mejsel för att samla våra prover. Foto: Jennifer Newall

Samlar prover med hjälp av hammare och mejsel. Foto: Jennifer Newall

Det är inte alltid soligt i Antarktis. På toppen av nunataken Schivestolen, men sikten försämrades snabbt och vi bestämde för att avsluta för dagen och bege oss tillbaka till fältlägret. Foto: Jennifer Newall