Karin har verkligen en huvudroll under expeditionen. Hon är vår alldeles egna mästerkock. Foto: Henrik Törnberg

Karin har verkligen en huvudroll under vår expedition. Hon ser till att vi får fantastisk mat tre gånger om dagen. Det krävs en hel del kunskap och planering för att få ihop en fungerande matsedel för en Antarktisexpedition. Vi är 11 personer som äter mat 3 gånger om dagen under 2 månader. Om man räknar ihop vistelsen för alla 11 personer så spenderar vi totalt ca 300 dygn här på Wasa plus ca 250 dagar ute i våra fältläger. Detta resulterar i 1 650 måltider som skall planeras, förberedas och lagas. Om något glömts bort under planeringen så har vi närmaste mataffär i Kapstaden ca 4 400 km härifrån.

Fast vi brukar säga att vi ”går och handlar” när man hämtar mat ur vår livsmedelscontainer ute på gårdsplanen. Den containern är vårt eget närköp och den heter AntarctICA.

Vårt eget närköp, containern AntarctICA. Foto: Henrik Törnberg

Färska grönsaker, torrvaror, konserver och frystorkad mat har transporterats från Stockholm och Kapstaden med båt för att vi ska ha mat under hela expeditionen. Foto: Henrik Törnberg

Maten kommer ju heller inte hit av sig själv. All mat, det vill säga torrvaror, konserver och den frystorkade maten som vi använder till våra luncher ute i fält samt nödmat, har skeppats hit från Sverige. Transporten startade i slutet av september med lastbil från Stockholm till Tyskland. Där lastades mat och utrustning över på båt till Kapstaden. Från Kapstaden beställde vi även alla kompletteringar i form av frys- och färskvaror. Alltihop lastades sedan på fartyget S. A. Agulhas II som drivs av det Sydafrikanska Antarktisprogrammet (SANAP). Fartyget lämnade Kapstaden i slutet av november och angjorde vid den tyska stationen Neumayer dagen före julafton. Där mötte Karin och resten av det förberedande teamet upp och transporterade sedan alltihop med våra terrängfordon de sista 400 kilometrarna till Wasa. De var framme här vid nyår. Det tog alltså drygt tre månader att få hit maten, men det är ändå ganska snabbt med tanke på stationens extremt avlägsna läge. Alternativet hade varit att flyga hit maten, men det skulle bli alldeles för kostsamt och medföra onödigt stor miljöpåverkan.

Karin har också en central roll i vår säkerhetsorganisation – hon är vår radiocentral. Foto: Henrik Törnberg

Förutom matansvaret så har Karin också en central roll i vår säkerhetsorganisation. Hon är vår radiocentral. Det är Karin som håller reda på våra färdmeddelanden som vi skickar när vi arbetar ute i området.

Även om vi befinner oss på världens ödsligaste, kallaste och blåsigaste kontinent, väldigt lång ifrån våra egna hem och familjer, så är i alla fall mottot att försöka skapa ”a home far away from home”. Atmosfären är hemtrevlig och köket är välutrustat. Här finns både tvätt och diskmaskin, kylskåp och egentligen så påminner det väldig mycket om ett vanligt kök hemma i Sverige. Den stora skillnaden är, förutom avståndet, att vi inte har tillgång till någon vanlig el. Spis, ugn, kylar och varmvattenberedare drivs av gasol. Tvättmaskin, diskmaskin och all annan elektricitet på stationen kommer från de solpaneler som är monterade runt om huvudbyggnaden. Vi har även två generatorer för elförsörjning, men för det mesta så klarar vi oss på enbart på solel. Generatordrift använder vi egentligen bara när det råder busväder och energin från solpanelerna då inte räcker till.