Intresset ökar för polarområdenas ekonomiska potential när det gäller såväl turism som exploatering av naturresurser, framför allt i Arktis. Även intresset för politiskt inflytande ökar bland de olika aktörerna. Genom att i ett historiskt perspektiv studera interaktionen mellan näringsliv, vetenskap och geopolitik i polarområdena kan vi bättre förstå dagens utveckling, och även bättre bedöma de politiska konsekvenser den kan komma att få.

Syftet med expeditionen var att samla in data för två forskningsprojekt inom ramen för det Internationella polarårsprojektet LASHIPA (Large scale historical exploitation of polar areas):

1. Utveckling och förfall – En jämförande studie av fyra f.d. valfångststationer i Arktis och Antarktis.
2. Ritualer och symboler i kampen om polarområdena och naturresurserna där.

Fältundersökningarna utgick från tre huvudfrågeställningar:

• Hur var den antarktiska valfångstindustrin under tidigt 1900-tal uppbyggd och organiserad?
• Vilka strategier använde sig valfångstföretagen av för att kunna anpassa sin verksamhet till de miljömässiga, sociala och politiska förutsättningarna i Antarktis?
• Hur interagerade valfångstföretagen och forskarna verksamhetsmässigt med de stater som hävdat överhöghet över delar av Antarktis?

Viktiga öar

Expeditionen omfattade huvudsakligen följande fem områden som genom historien har stått i centrum för internationell konkurrens om naturresurser och politiskt inflytande, och som alla är rika på arkeologiska lämningar från sådan verksamhet:

1. Sydorkneyöarna (Laurie Island och Signy Island)
2. Antarktiska halvön (Hope Bay och Paradise Bay)
3. Sydshetlandsöarna (Deception Island)
4. Gerlachesundet (Nansen Island, Enterprise Island, Goudier Island, Wiencke Island samt ett antal namnlösa öar i närheten av Svend Foyn Harbour och i Errerrakanalen)
5. Melchioröarna (Gamma Island och Lambda Island)

Samtliga platser karterades med hjälp av högkvalitativ GPS med handdatorenhet och karteringsprogramvaran ESRI ArcGIS. De tre viktigaste platserna karterades med totalstation. Forskarna gjorde dessutom mätningar för hand och ritade av de flesta lämningar. Expeditionens fotograf dokumenterade alla lämningar på varje plats.

Valfångstindustrin

Vi fick nya kunskaper om hur valfångstindustrin i Antarktis fungerade och var uppbyggd rent tekniskt i början av 1900-talet. Stationerna var utformade för att vara en del av produktionskedjan vid sidan av de flytande fabriker som valfångstfartygen utgjorde. Vissa delar av produktionen skedde således på land och andra ombord på fartygen. Valfångstföretagen använde sig inte bara av själva stationerna, utan även av hela det omkringliggande landskapet på Antarktiska halvön. På de flesta mindre isfria öar och uddar finns lämningar från anläggningar som har fungerat som lagringsplatser eller som ankringsplatser för flytande kokerier. Samtliga isfria landområden i regionen har varit en del av valfångstindustrins tekniska system, liksom isen, som försåg industrin med det färskvatten som krävdes för förädlingsprocessen.

När det gäller vetenskap och geopolitik har stationernas strategiska läge gjort att de gärna har återanvänts i forskningssyfte och för nationella anspråk på Antarktiska halvön.

Vi känner tacksamhet gentemot Jerome Poncét, kapten på forskningsbåten Golden Fleece som var vår logistiska bas, för hans kunskaper, erfarenheter och agerande, som tillsammans med besättningens professionalism och trevliga sällskap var avgörande för expeditionens framgång.