Den argentinska stationen Base Melchior på Omega Island, Melchior Islands, belägen på en klippig udde bredvid en naturhamn. Foto: Dag Avango

En typisk kustlinje vid den Antarktiska halvön – landmassor, öar och kustlinjer täckta av is, med få möjligheter till att etablera stationer. Foto: Dag Avango

Mitt på dagen den tjugosjätte mars anlände vi till Melchior Islands – en ögrupp som ligger mellan Anvers Island och Brabant Island. De flesta öarna i ögruppen är döpta efter det grekiska alfabetet. Vi var intresserade i Melchioröarna eftersom de använts som bas för pelagisk valfångst och för forskning.

Vi påbörjade vårt arbete på den nordöstra spetsen av Gamma Island, där den argentinska forskningsstationen Base Melchior ligger. Vi dokumenterade denna med hjälp av gps-instrument och fotografering. Vårt andra stopp gjorde vi på Lambda Islands nordöstra udde, där den äldsta fyren i Antarktis finns, i dag ett skyddat historiskt monument. Landstigningsförhållandena på platsen var besvärliga på grund av en klippig kustlinje och stora dyningar från havet. Det blev lite som att hoppa ut ur en förbipasserande hiss – det måste göras kvickt och precis i rätt ögonblick. De sista timmarna spenderade vi med att kartlägga ankarplatser för flytande kokerier, som vi fann i olika skyddade vikar i ögruppen.

Melchior Islands, med sina stationer och ankarplatser, stärker en av de generella slutsatser vi har dragit under den här expeditionen. Nästan allt land i regionen är täckt av is – till och med de allra minsta öarna. Kustlinjerna domineras av branta glaciärfronter som går rakt ner i havet, vilket gör det omöjligt för människor att etablera sig där. Å andra sidan så har de få isfria uddar och klippor som trots allt finns, nästan alltid lämningar av mänsklig aktivitet. Eftersom utrymmena att bygga stationer på är så få, innebär byggandet av ett hus att man samtidigt utestänger andra från samma område. Därför har konkurrensen om isfria platser varit stark i området – både mellan valfångstföretag och mellan stater som velat etablera forskningsstationer.

På Melchior Islands har Argentina lyckats etablera sig på de bästa platserna. Deras Base Melchior ligger på den enda plats som kan användas till att bygga en forskningsstation på i ögruppen – en isfri halvö med en hyfsad naturhamn, belägen invid den huvudsakliga farleden genom ögruppen. Resten av Melchior Islands är täckta av is, med endast ett undantag – udden på Lambda Island där den kulturminnesskyddade argentinska fyren är belägen.

Vår sista natt för ankar under denna expedition spenderade vi ett smalt sund mellan Omega och Eta Islands. Platsen var mycket vacker, men också intressant för den som är intresserad av förändringar av istäcket i området kring den Antarktiska halvön. När vi passerade genom sundet förvånades vår kapten av att finna ett nytt sund rakt genom nordspetsen av Omega Island. Våra kartor bekräftade hans iakttagelse. Det som tidigare utgjort nordspetsen på Omega Island är numera en alldeles ny ö och så vitt vi vet ännu inte namngiven.

Den tjugosjunde mars ägnade kapten och besättningen morgontimmarna åt att underhålla segelbåten, inför vår andra resa över Drakes sund. LASHIPA 8-teamet spenderade samma timmar med att hålla seminarium, där vi summerade och drog slutsatser från de senaste veckornas fältarbete. Efter lunch lämnade vi Melchior Islands och styrde ut i Drakes sund. Sedan dess har forskargruppens aktivitet avtagit i takt med att höjden på vågorna har ökat. Våghöjden är för tillfället mellan tre och fyra meter, vilket förvandlar annars normala aktiviteter här ombord till en utmaning – att transportera en tallrik mat från spisen till bordet, att hålla i denna tallrik och ett dricksglas och samtidigt äta, och att skriva en blogg på en laptop.

Dag Avango, expeditionsledare, KTH/University of Groningen