Hur utvecklades och spreds däggdjuren på södra halvklotet under paleogen?

Spåren efter däggdjur och andra landlevande ryggradsdjur på Antarktis är fortfarande sällsynta. Nya exemplar av däggdjur, andra ryggradsdjur och växtfossil skulle ge oss en exaktare bild av Gondwanas biologiska mångfald och paleoekologi innan den sen-eocena nedisningen av Antarktis.

Seymourön är den enda plats där man hittar bevis som belyser kontinentens biogeografiska roll för däggdjurens utveckling under perioderna krita−tertiär och spridningskorridorerna mellan Sydamerika och Australien under paleocen−eocen. På ön har man gjort de enda fynden som finns av fossila däggdjur på Antarktis, i femtio miljoner år gamla bergarter från eocenperioden. Seymourön är en del av kontinentens isfria del, som är mindre än 2 procent, och kan ge en inblick i landmassans paleogena värld.

Vårt viktigaste fynd var en eocen val – den tidigaste från Antarktis – som kastade ljus över valarnas tidiga utveckling och deras anpassning till kalla vatten. Vi samlade dessutom in 250 fossila ben från pingviner upp till mänsklig storlek. De utgör ett komplement till det typmaterial som samlades in här under den svenska Antarktisexpeditionen 1901−1903. I de översta delarna av lagerföljden hittade vi också hajtänder, som är de senaste spåren av broskfiskar på Antarktis. Tänderna kommer att hjälpa oss att datera när Sydamerika skiljdes från Antarktis och havsströmmarna runt Antarktis bildades. Vi samlade också in många fossil av rockor, havsmus och benfisk som kommer att öka våra kunskaper om det eocena fisklivets sammansättning innan nedisningen av Antarktis. Vi hittade också en tand från ett landlevande däggdjur. Analyser av tandemaljens mikrostruktur visar att exemplaret kommer från en medlem av hovdjursfamiljen Trigonostylopidae och är besläktad med den i Sydamerika.

Under en kommande expedition 2012 kommer vi att fokusera på Seymouröns yngsta del, och söka efter fler hajtänder för isotopanalys, samt på paleocena skikt, där vi ännu så länge endast har hittat några få pingvinfossil och inga rester av däggdjur.

Resultaten av expeditionen publicerades i vetenskapliga tidskrifter i början av 2012. Resultaten för valarna presenterades vid det 11:e Internationella symposiet om antarktisk geovetenskap (11th International Symposium on Antarctic Earth Science) som hölls i juli 2011. De har också rapporterats i National Geographic Daily News.