Mara (Dolichotis patagonum). Foto: Jonas Hagström

Som vi trodde hann vi med en del utflykter från basen under vår väntan på Hercules-planet. På torsdagen gick Thomas och jag en långpromenad längs stranden mot sydost. Målet var att besöka en stor koloni med adeliepingviner. Det verkade vara nipflod [lägsta nivån i tidvattnets svängningar, webbred:s kommentar] för en bred remsa av stranden låg exponerad. Vi gick hela tiden nedanför en hög klippkant där vi kunde studera den geologiska historien i genomskärning. På vägen såg vi också maneter, olika leddjur och 32 sälar. Tur var det för vi hittade aldrig pingvinkolonin!På fredagen gjorde vi en sista utflykt för att samla fossil. Vi hade tidigare hittat en rik fyndplats nära Marambio-basen dit vi nu återvände för tredje gången. Även denna gång hittade vi fina ben av jättepingvin. Utflykten varade dock bara ett kort tag för vinden ökade så mycket att det var svårt att stå, samtidigt som solen sken! På basen fällde man ner master och begränsade utearbetet. Vi hade fått stränga restriktioner innan gick ut och fick förstås lämna namn och färdplan till den ansvarige – säkerheten först! Vädret fungerar annorlunda här nere med väldigt tvära kast. Vid tjugotiden mojnade den starka vinden helt plötsligt – som att slå av en strömbrytare – och alla på basen kunde återgå till normal aktivitet igen.

När Hercules-planet äntligen kom på lördagen hade det med sig den franske ambassadören och arméchefen. De skulle bara vara här två timmar för att sedan följa med oss tillbaka till Argentina. Innan besöket städades och fejades Marambio till sista minuten då t.o.m. vi lortiga forskare fick gömma oss för att inte dra ner intrycket!

Transporterna gick bra och vi är nu åter i storstaden. Från att ha frusit så svettas vi nu istället. En dag tillbringades på Buenos Aires zoo där vi var mest intresserade av att se den lokala faunan som inte alltid finns på djurparker i andra delar av världen. Anläggningen var rätt gammal och sliten med alltför liten plats åt djuren. Största intrycket gjorde nog det långbenta marsvinet, Mara, som gick lös med sina artfränder. Bisamråttorna var också lösa och kom upp ur dammarna för att tigga lite mat.

Inifrån Hercules godsfinka. Foto: Jonas Hagström

Vi har hunnit samla på oss en hel del under tiden på Seymour Island. Den samling av fossila pingviner som Svenska Sydpolsexpeditionen 1901–1903 hämtade in till Riksmuseet har nog utökats flera gånger om! Hajtänder har vi också massor av. Vi har även plockat på oss en del ryggradslösa djur även om det inte var expeditionens mål, men vi kunde inte låta bli! Problemet är hur vi ska få med oss alla tunga fossil på planet hem till Sverige…

Den här expeditionen har varit full av fantastiska intryck och gästfria människor men också rätt arbetsam med långa transporter och primitiva förhållanden i ett bistert klimat. Ett stort tack till Instituto Antártico Argentino som stod för transporter, logi och mat samt till Polarforskningssekretariatet som hjälpte oss med utrustning och upplägget av denna blogg!

Jonas Hagström, Enheten för paleozoologi, Naturhistoriska riksmuseet