Det är söndag lunch den 7 december och har vi varit på väg över Drakes sund i två dygn. Om någon i fredags tyckte att det gungade mycket, så undrar jag hur det känns nu. Vi har blivit avrådda att gå upp till bryggan, för att inte riskera att någon skadar sig. Ut på däck är det inte ens tal om att vi ska få gå.

Tre personer fick eskort till laboratorierna av Einar Sjöbom, Mats Hansson och Thomas Strömsnäs i besättningen, för att se hur gas, vatten och el har klarat sig. Allt såg bra ut, men det är inte aktuellt att någon får jobba i dag. Det är inte så att vi är utsatta för något extremt väder. En vind på 20 m/s är inte på långa vägar så mycket som det skulle kunna blåsa här. Det är bara en olycklig kombination av dyningar från flera olika vädersystem, våglängden och Odens konstruktion som gör att allt fler av oss väljer att sitta och hänga på bänkarna på Odenplan. Här sitter vi ganska bra. Visst känns stötarna som fortplantar sig genom hela skrovet, när fören slår i ytterligare en våg. När Oden kommer i självsvängning rullar det även här, men det räcker med att jag går upp till min hytt på andra däck för att jag ska märka skillnaden. Där får jag invänta rätt ögonblick för att ta de få stegen från hyttdörren till dörren in till min del av dubbelhytten. Om jag ger mig av vid fel tillfälle finns det risk för att jag far genom hela rummet utan någon som helst kontroll.

Det är vid måltiderna som man får träna sin timing på allvar. Ta tallriken och placera den på brickan. Fyll på med sallad och dagens meny. Så långt är det inga problem. Sen ska man ha något att dricka. Invänta rätt ögonblick i rullningarna. Balansera brickan samtidigt som du tar ett glas och fyller det med den valda drycken. Nu ska du bara förflytta dig till en ledig stol. Väl där ställer du ner brickan och håller fast den med en hand medan du lossar på gummibandet som håller fast stolen. Fortsätt att hålla fast greppet när du sätter dig. Smaklig måltid! Och du – glöm inte att tacka för maten, för särskilt sådana här dagar är det Lasse, Malin och Anki som gör tillvaron mer uthärdlig.

Vad gör man när friheten att röra sig begränsas? Det finns lika många strategier som människor. Några drar sig tillbaks till sina hytter och försöker sova. Det går troligen inte mycket bättre än i natt, men det kan vara värt ett försök. Andra har insett att sova i hytten inte fungerar. Förvånansvärt många av dem bor på däck 4 och 5. Sofforna i dagrummen kan vara ett alternativ, om det inte är några som har bestämt sig för att titta på film för att fördriva tiden.

För dem som har varit med förr finns det något att roa sig med, och det är att oroa alla ”blånäsor” inför passagen över södra polcirkeln. Sjöguden Tritons varning har redan gått ut och snart har alla som aldrig passerat denna polcirkel tidigare, blivit märkta med tecken i pannan och blå näsa. Det är lika bra att inte fråga vad som ska ske, för antydningarna man får blir bara värre och värre ju mer man frågar. Det är bara att bida sin tid och invänta tillfället. I den här sjön har vi tvingats dra ner på farten, så passagen sker någon gång i morgon. Under tiden får vi blånäsor fortsätta att oroa oss och försöka hitta vettiga sysselsättningar tills nästa måltid. Det vi mest längtar efter är att dörren ut ska öppnas igen.

Marja Andersson, pedagog och verksamhetsledare för Naturvetenskap och teknik för alla