Klockan 12.00 den 9 januari påbörjas Odens isbrytningskontrakt och därmed är forskningsexpeditionen definitivt över. För den som undrar hur det kommer sig att en svensk isbrytare under tre år i rad har fått uppdraget att bryta sommarrännan in till den amerikanska forskningsstationen McMurdo, så är svaret helt enkelt; för närvarande är det Oden som bäst kan utföra brytningen. Det krävs ett effektivt, bränslesnålt fartyg, med goda manövreringsegenskaper som kan bryta riktigt tjock is. Amerikanarna har egna isbrytare, men inget av dem har alla önskade egenskaper, alternativt så är de upptagna med egna forskningsexpeditioner. Det är av den anledningen det är möjligt att låta en svensk isbrytare vara plattform för en forskningexpedition i Antarktis.
Vid tretiden igår eftermiddag lämnade vi den sista isstationen, den sjuttonde i ordningen, och i praktiken avslutades forskningen då. Oceanograferna gjorde det sista CTD-kastet, nummer 105 i ordningen, strax efter lunch. Firandet av det sista kastet var välbesökt, men hade svår konkurrens av alla vikvalar och pingviner som simmade omkring i den öppna vattenspegeln vid Odens för.
Det nyupptagna hålet i isen öppnade en möjlighet för dem att enkelt komma åt krillen under isen. Vilken tid på dygnet du än gick fram och kikade ner i vattnet framför fören, kunde du alltid vara säker på att få se minst tre valar samtidigt. När det var vindstilla kände man även lukten av dem, eller snarare; stanken. Om du har glömt soppåsen i värmen efter en fest med räkor, vet du hur vikvalarna luktar på grund av sin krilldiet.
Även adéliepingvinerna visade upp sin skicklighet i vattnet. Det verkade som om de passade på att fånga krill som valarna tappade, när de kom tillbaks till hålet efter sina turer under isen. Det hände vid några tillfällen att en pingvin dök upp med en fisk i näbben och då kokade vattnet av pingviner som försökte stjäla det attraktiva bytet. Segraren fick ett ordentligt skrovmål, men åtminstone i ett fall var det i stället en sydpols-labb som äntligen fick sig något att äta.
Samtidigt som vi kastade loss från den sista isstationen serverades det födelsedagstårta för Hanna Kylin, som fyllde 20 år. Nu är hennes arbete med att filtrera vatten och smält snö över. Pappa Henrik har nu underlag för att få ut mer data om mängden sotpartiklar i Antarktis.
I jakten på mer data har stora mängder vatten, snö och is insamlats och paketerats så att det har varit möjligt för kemisterna att ta gasprover för att analysera mängden halogenerade kolväten och koldioxid. Nya experiment, som fluxkammare, har testats. Rosetten av vattenhämtare kring CTD:n har levererat stora mängder vatten till alla som på något sätt är intresserade av de fysikaliska egenskaperna och kemiskt och biologiskt innehåll på olika djup. Prover har analyserats på plats eller tas hem för vidare analys.
Sälgruppen har sammanlagt tagit prover från 77 sälar och fått ingående kunskaper om hur det är att fånga in sälar på isflak med djup snö där skaren inte bär.
Oden Southern Ocean 2008/09 har snart nått slutdestinationen, men för alla forskare ombord återstår det ännu mycket arbete. När de har packat all sin utrustning får de, i vissa fall efter en välbehövd semester, ta itu med att analysera data och att på olika sätt kommunicera ut sina resultat. Själv åker jag raka vägen hem för att ta itu med mitt vanliga jobb.
Tack för den här tiden!
Marja Andersson, pedagog och verksamhetsledare för Naturvetenskap och teknik för alla