Esperanzabasen med Otto Nordenskjöld-expeditionens hus i förgrunden – restaurerad och inhängnad av personal från Esperanzabasen. Foto: Dag Avango

Den före detta brittiska Base D, byggd 1944–45 för att stärka Storbritanniens inflytande över Antarktiska halvön. Foto: Dag Avango

Vårt fältarbete vid Esperanza blev lyckat. Över en mycket lång arbetsdag lyckades vi insamla i stort sett all den information vi sökte. Morgontimmarna ägnade vi åt att studera hur den argentinska antarktiska forskningsorganisationen förvaltar lämningarna efter Nordenskjöldexpeditionens övervintringshus, liksom Esperanzabasens kulturarv. Vi spenderade även tid med att studera hur platsens historia tolkas och presenteras till besökare – det vill säga de cirka 3000 kryssningsturister som enligt stationschefen besöker Esperanza varje år.

Resten av dagen delade vi upp oss i olika arbetslag, som besökte och dokumenterade skolan, sjukhuset, familjebostäder, radiostationer, vetenskapliga laboratorier, olika slags tekniska installationer, intervjuade stationscheferna och upprättade en karta över hela Esperanzabasen. På samma sätt som vid Orcadas kunde vi avnjuta den argentinska personalens stora gästfrihet, öppenhet och hjälpsamhet.

Argentinsk Antarktispolicy har genomgått förändringar sedan 1980-talet, vilket kommer till uttryck vid Esperanza. Enligt en av stationscheferna föddes de sista barnen vid stationen år 1986. Trots de mångtaliga referenserna i litteratur och i media till födandet av antarktiska barn, så är detta en strategi som övergavs för mer än 20 år sedan. Däremot kvarstår den policyn att bosätta familjer vid Esperanza, vilket inte minst framkommer av den mängd familjebostäder som uppförts vid basen, delvis under de senaste 10 åren. För närvarande finns det 19 barn vid basen, varav 16 går i grundskola och tre på dagis. Enligt en av stationscheferna så är syftet med denna policy att minska spänningarna för Antarktisforskarnas och stationspersonalens familjer.

Vårt fältarbete gav också värdefulla insikter rörande Hope Bay’s tidiga historia, och då inte endast från lämningarna av Nordenskjöldexpeditionen. Nära kajen vid Esperanza, i skydd bakom en höjd, finns de äldsta delarna av stationen – den argentinska flottans bas från 1930-talet. På andra sidan av bukten, högt uppe på en kulle, finns byggnader och husgrunder från den gamla brittiska Trinitybasen (som i dag fortfarande är en forskningsstation, ägd av Uruguay).

Storbritannien uppförde denna station – Base D – säsongen 1944–45 som en del av deras Operation Tabarin, vars syfte var att stärka Storbritanniens anspråk på Antarktiska halvön. Britterna kan ha haft flera motiv att placera stationen på en så utsatt plats. Ett viktigt kan ha varit rent praktiskt, eftersom placeringen innebär mindre risk för att stationen helt begravs under snö. Ett annat motiv kan ha varit symbolisk – toppen av kullen är en strategisk punkt från vilken man har översikt över omgivningarna och härifrån syns stationen på flera sjömils avstånd över havet. Det är en plats som dominerar Hope Bay-området. Det ena motivet utesluter inte det andra och båda strategierna har använts i liknande sammanhang på andra platser i såväl Arktis som Antarktis.

I skrivande stund gör vi ett försök gå ner i Weddellhavet i syfte att nå andra platser med lämningar av Nordenskjöldexpeditionen i området. Det är dock mycket packis och chansen att vi lyckas är ganska liten.

Dag Avango, expeditionsledare, KTH/University of Groningen