Tundra nordväst 1999 (TNW 99) var en fartygsbaserad forskningsexpedition till den kanadensiska arktiska övärlden och Alaska. Den första etappen utgick från Göteborg och efter byte av vetenskaplig personal i nordvästra Kanada vände isbrytaren Louis S. St-Laurent tillbaka österut för etapp två.
Det var den andra svenska expeditionen till Arktis med inriktning på tundrans ekologi. 1994 genomfördes den svensk-ryska tundra-ekologiexpeditionen längs hela den ryska ishavskusten. Med denna infördes ett nytt arbetssätt inom ekologisk fältforskning. Ett fartyg används som rörlig bas från vilken forskarna landsätts med helikoptrar och mindre båtar. På var och en av etapperna på TNW 99 besöktes ett tiotal undersökningslokaler.
Expeditionen gav unika möjligheter att under en växtsäsong studera tundraekosystemens dynamik och variation inom ett mycket stort område. Det vetenskapliga programmet omfattade såväl land- som vattenlevande organismer.
Arbetet i fält innefattade datainsamlings- och provtagningsprogram längs två gradienter:
- I syd-nordlig riktning från lågarktisk tuvullstundra till högarktisk halvöken, med en tydligt sjunkande temperatur norrut.
- Variationen i organismers utbredning i området studeras längs en öst-västlig gradient från Baffin Island till Alaska, tvärs över en viktig utbredningsgräns (Mackenzieflodens utlopp).
Forskningen bedrevs inom följande temagrupper
Tema A: Samspel mellan växter, växtätare och rovdjur
Tema B: Biologisk mångfald på den arktiska tundran
Tema C: Flyttfåglar i den arktiska miljön
Tema D: Högarktiska sötvattenekosystem
Tema E: Effekter av klimatförändringar och miljöföroreningar i Arktis