En viktig förutsättning för bosättningen i Grönland var att det existerade väl fungerade kontakter mellan olika grupper såväl inom en region som inom betydande delar av öns kustområden. Ett tydligt exempel på dessa kontakter är att vissa råvaror har förmedlats över betydande sträckor, exempelvis har vissa mineraler som använts vid redskapstillverkning utbytts över sträckor på mer än 650 km.

Det aktuella projektet har inriktats på täljsten. Det är ett viktigt material för framställning av lampor och kokkärl och förekommer rikligt runt Nuukfjorden på Västgrönland. Omfattande inventeringar efter täljstensbrott har genomförts. Dessa har blivit föremål för dokumentation och begränsade arkeologiska undersökningar. Under 2007 undersöktes en ansamling av täljstensbrott i en bifjord inom Nuukfjordens inre del i närheten av landisen. De visade sig vara de mest omfattande som hittills har påträffats i Grönland.

Täljsten bröts redan av de äldsta bosättarna i Västgrönland (Saqqaqkulturen 2500–800 f.Kr.). Under nordborbosättningen (1000–1350 e.Kr.) har brytningen varit mycket omfattande. Även under Thulekulturen (1000–1700 e.Kr.) har brotten använts. Spår efter att täljsten har skurits fram med motorsåg visar på att förekomsten fortfarande utnyttjas.

Utgrävningar av boplatser i täljstensbrottens närhet visade att föremål av täljsten har framställts på vissa lägerplatser medan andra utnyttjats vid renjakt som har varit omfattande i området.

Se forskarrapport  Use of soapstone from the first settlement of Greenland until the present day