Snön på Grönland och i Antarktis smälter aldrig. Varje nytt snöfall bildar ett snölager som innehåller information om tillståndet i atmosfären när nederbörden bildades. Temperatur, nederbördsmängd samt kemisk sammansättning på både partiklar och gaser i atmosfären finns registrerat i varje snölager. Genom att borra genom inlandsisarna kan vi gå bakåt i tiden och läsa dessa registreringar. Isborrkärnor har visat att klimatet har varierat under både istider och värmeperioder. Snabba svängningar mellan kallare och mildare perioder uppträdde under den senaste istiden. Den unika registreringen av både klimat och atmosfärsammansättning med hög upplösning gör att vi kan koppla samman deras variationer och öka vår förståelse för deras samverkan inom klimatsystemet.
1996 startade ett djupborrningsprojekt mitt inne på Grönlands inlandsis (75°N, 42°W) som gick under namnet NordGRIP. Under dansk ledning borrades ca 3 000 meter genom isen ner till berggrunden. Isen längst ner mot botten beräknades vara ca 250 000 år gammal. Borrplatsen valdes med hänsyn till att de nedersta islagrena i den iskärna som togs upp skulle vara så ostörda som möjligt av isens flöde ut mot kanterna. Detta för att i första hand kunna undersöka klimatets variationer under den förra värmeperioden Eem, som hade sin kulmen för ca 130 000 år sedan.
I början på 1990-talet borrades två djupkärnor, en inom ett europeisk projekt, GRIP, mitt på Grönland vid Summit och en inom ett amerikansk projekt, GISP2, 30 km längre västerut. Dessa iskärnor har gett värdefull information om variationer i klimat och atmosfärens kemiska sammansättning under den senaste istiden och dagens värmeperiod Holocen. Den is som motsvarar värmeperioden Eem och tiden dessförinnan ger dock inte entydig information från dessa två kärnor och därför beslutades att borra ytterligare en kärna norr om Summit på en ännu mer idealisk borrplats.
Under denna fältsäsong, som varade mellan 16 maj och 16 augusti, arbetade ca 30 personer från tio olika nationer i NordGRIP-lägret på 3 000 meters höjd över havet.
Forskningsledare: Margareta Hansson, Stockholms universitet
Tidplan
16 maj–16 augusti 2000