Det här projektet undersöker neoproterozoiska (1 000−542 miljoner år tillbaka) orogeneser i västra delen av eurasiska Arktis och hur de påverkats av senare tektoniska händelser. Tidigare arbete i de högarktiska områdena tyder på att det finns en nordlig fortsättning på den Grenville−Svekonorvegiska orogenesen (figur 1), en stor bergskedja med en latitudinell utsträckning på tusentals kilometer som bildades för ungefär en miljard år sedan. Utvecklingstrenden för Timanidernas sena neoproterozoiska orogenes över Barentssockeln är dessutom oviss och lite är känt om dess betydelse för den Kaledoniska orogenesen.

Barents- och Karasocklarnas berggrund är nu täckt av en tjock sedimentär lagerföljd. Nästan inget är känt om berggrundens beskaffenhet och hur det bildades, möjligen under neoproterozoisk tid, trots dess enorma potential som en naturresurs. Det krävs en trovärdig tektonisk modell av eurasiska Arktis västra del för att vi ska kunna öka våra kunskaper om den här sockelns berggrund, och bättre förstå den geologiska historien i Arktis yttersta gränsland.

För att åtgärda den här kunskapsbristen fokuserar vår forskning på södra och centrala delarna av Svalbard, med unik exponering av både deformerade och odeformerade neoproterozoiska bergarter. En rekognosceringsexpedition med fyra geologer under 2011 års fältsäsong gick till den västligaste delen av Nordenskiöld Land (figur 2) och avslöjade att det neoproterozoiska berggrunden i det området huvudsakligen är uppbyggd av samma typ av sedimentära lagerföljder som områdena längre söderut.

Representativa prover av kvartsit och mafiska bergarter togs för proveniensbestämning och geokemisk undersökning för att kunna klarlägga paleogeografiska samband. Fältsäsongens höjdpunkt var upptäckten av en hittills okänd lagerföljd av exotiska, mycket rena metamorfa bergarter (inklusive metamafiska bergarter innehållande granat). Dessa kan utgöra den nordliga fortsättningen av Timanidernas ca 640 miljoner år gamla metamorfa berggrund som har beskrivits på södra Spetsbergen (Wedel Jarlsbergs Land). Det insamlade materialet har redan behandlats och de första geokronologiska resultaten bör finnas tillgängliga under våren 2012.

Med utgångspunkt från 2011 års resultat kommer projektets fältarbete under 2012 främst att fokusera på södra Spetsbergen (Sørkapp), och vi kommer dessutom att besöka Prins Karl Forland i västra delen av centrala Spetsbergen (figur 2).