Kinnvikaprojektet – med den 50 år gamla forskningsstationen i Kinnvika på Svalbard som bas – gav logistiskt stöd åt forskare och samordnade olika forskningsinsatser i ett brett vetenskapligt sammanhang. Projektet omfattade fler än 50 forskare från drygt tio länder. Forskningen behandlade såväl olika naturvetenskapliga ämnesområden som humanistisk forskning.

Projektets övergripande forskningsmål var inriktat på arktisk uppvärmning och på denna relativt outforskade del av Arktis. Globala förändringar får störst effekt i Högarktis och det är i de allra nordligaste delarna som tecknen på ismassornas smältning och förändringar i flora och fauna först kommer att visa sig. Detta är anledningen till att forskning om klimatförändringar och människans påverkan ges högsta prioritet inom Kinnvikaprojektet.

Svalbard och förändringarna i Arktis

Regional modellering av utvecklingen i Arktis förutspår att den genomsnittliga uppvärmningen i Högarktis kommer att uppgå till ca 5–7 °C under vårt århundrade. Den omfattande uppvärmning som förväntas i Arktis gör att områden som ligger närmare de varma havsströmmarna till en början kommer att värmas snabbare än områden som ligger mer isolerade från värmeutbytet mellan tropikerna och Arktis. Med sitt läge, nära Nordatlantiska strömmen är Svalbard ett sådant känsligt område där vi i framtiden kan förvänta oss stora förändringar till följd av uppvärmningen. Eftersom Svalbard är det nordligaste landområdet i europeiska Arktis och Nordostlandet den nordligaste delen av Svalbard, kommer förändringarna att ske snabbast här och de kommer att sprida sig söderut. Det gäller såväl fysikaliska processer som ekonomiska och politiska konsekvenser för våra samhällen. De nordiska länderna måste därför ta denna fråga på allvar. Några viktiga vetenskapliga frågor i detta sammanhang är:

  • forskning om klimatförändringarna och människans påverkan
  • klimat- och miljöövervakning
  • kartläggning av biologiska och geovetenskapliga system
  • polarhistoria

På grund av sitt läge är ön Nordostlandet klimatmässigt mer utsatt för de arktiska luftströmmarna och har därför extremare förhållanden än andra delar av Svalbard. Det finns flera skäl till att forskningsarbetet har förlagts just till Nordostlandet:

  • Nordostlandet utgör den nordligaste större landmassan inom den europeiska sektorn av Arktis och kommer att vara det område som först genomgår stora förändringar till följd av den uppvärmning som nu sker och som förväntas fortsätta i framtiden.
  • Kinnvikas läge längst bort från föroreningskällorna i Eurasien och från Nordostatlantiska strömmens påverkan ger perfekta förhållanden för att studera meteorologiska och miljömässiga parametrar.
  • Nordostlandet är till stor del outforskat, och områdets ekosystem, sedimentavlagringar och geologiska sekvenser är bristfälligt kartlagda.
  • Svalbard har spelat en viktig roll inom nordisk polarhistoria, och Nordostlandet har stått i centrum för såväl valfångst och jakt som tidiga polarforskningsbedrifter.

Forskningsinsatser i detta område är viktiga för att öka våra insikter om tidigare och kommande miljöförändringar i Nordatlanten. Den relativt sett blygsamma mänskliga påverkan som skett i detta område utgör ett annat viktigt skäl till att ett projekt inom Internationella polaråret genomfördes på Nordostlandet.

Forskningen bedrevs under sex forskningsexpeditioner till Kinnvika vår- och sommartid under perioden 2007–2009.

Forskningsledare

Veijo Pohjola
Uppsala universitet