Man kan planera allt in i minsta detalj, men det är alltid något man inte har någon makt över som sätter käppar i hjulen för en. I vårt fall var det det ena efter det andra dimmolnet som terroriserade oss med väta och dålig sikt.

Gisela och Nedim på väg in i dimman för att slutföra dagens växtinventeringar. Foto: Fredrik Dalerum

Vandringen upp till berget Suorooaivi såg på kartan ganska lätt ut, det som inte framgick var att floden Bessešjohka var både mer ström och djup än väntat. Vi tog oss dock varsamt över med några mindre missöden. Någonstans mitt i floden vacklade Gisela till och slog i knät, men det var bara att bita ihop, rätta till ryggsäcken och trampa på. Klaga kan man göra efter att man gått i land igen.

För att göra saken bättre var sikten numera max 10 meter. GPS:en åkte fram och framtida navigering fick fortskrida via den och karta. Trots ett ömmande knä samt blöta kläder var vi fast beslutna att komma fram till tältplatsen välbehållna. Till sist skymtade vi tälten genom dimslöjorna, vi kunde nu andas ut i lättnad. Vi var FRAMME!

Efter kort men värmande middag diskuterade vi fram en anfallsplan för dagens uppgifter. Vi tog oss ut ur tältet och insåg snart att vi måste ändra taktik. Istället för att göra klart båda transekterna under samma dag fick vi fokusera på den lägre och hoppas på bättre väder dagen efter. För att inte påverkas för mycket av kylan och vätan jobbade vi i korta intervaller. Emellan förhöll vi oss i tältet där god mat serverades tillsammans med dåliga skämt och te.

Den lägre transekten var nu äntligen klar och dimman gjorde det för farligt att ta sig upp till den andra som låg på ca 1 200 möh. Vi inväntade nu vår klippa Fredrik Dalerum, som anlände under andra dagen. Ett försök att ta sig upp på berget med andra transekten gjordes, men avbröts när tjocka regnmoln siktades i närheten. Den tredje dagen tog vi oss dock upp med Fredrik i täten, transektens inventering och insamling fullbordades i ett svep utan några som helst missöden.

Växtinventering högt över Torneträsk, vid ett tillfälligt avbrott i regnandet. Foto: Fredrik Dalerum

Föga förvånande siktades fler, tunga regnmoln i fjärran. Vi beslutade oss för att slå reträtt och packade snabbt ihop för att bege oss hemåt. Regnet kom ikapp oss precis innan det var dags att korsa den långsamt stigande floden. Vi tog oss över och stod blöta i regnet och begrundande om det var värt att sätta på sig kläderna igen innan regnet slutat. Vettet tog överhanden, kläderna kom blöta på igen och vandringen fortsatte. Vid ett säkert avstånd från floden slutade det regna igen och det blev till och med en behaglig vandring därefter.

Ett perfekt avslut på vår tid i fält!