Stora mängder organiskt kol hamnar i de arktiska haven. Kolet har många olika källor, bland annat tinande permafrost, erosion, gasläckor från sprickor i havsbotten och från primärproduktionen i haven, det vill säga när växter, alger och cyanobakterier  med hjälp av fotosyntesen omvandlar koldioxid och vatten till organiska ämnen. Delar av det organiska kolet kan brytas ner och omvandlas till växthusgaserna metan och koldioxid, som till viss del släpps ut i atmosfären där de påverkar klimatet.

Vi vet nästan ingenting om atmosfärens sammansättning och de kemiska processer som sker i atmosfären över de centrala delarna av Arktiska oceanen. Genom att göra kontinuerliga, högupplösta mätningar av flödet av metan och koldioxid i det atmosfäriska gränsskiktet, kan vi bättre förstå hur utbytet av gaserna mellan luft och hav påverkas när klimatet förändras.

Under expeditionen i Arktiska oceanen mätte vi koncentration och flöden av metan och koldioxid. Mätningarna gjordes från den främre meterologimasten på isbrytaren Oden med hjälp av laserspektroskopi (CRDS), bestäms koncentrationen av gaserna, samt med eddy kovarians som bestämmer vind och gaskoncentration med extremt hög hastighet för att kunna beräkna  de luftburna flödena av exempelvis värme, föroreningar och andra gaser.

Den här typen av mätningar har aldrig tidigare gjorts på Nordpolen. Insamlad data är avgörande för att vi ska kunna göra regionala uppskattningar av kolkällor och -sänkor i Arktis.  Något som tidigare varit okänt men som proverna från sommarens expedition tyder på är att havsis, atmosfär och biosfären i Arktiska oceanen interagerar med starkt med varandra, vilket både påverkar och påverkas av den globala uppvärmningen.