Varje år hamnar flera ton kvicksilver i den Arktiska oceanen. Kvicksilvret transporteras från sydligare breddgrader med hjälp av vinden och kommer från till exempel förbränning av fossilt kol och småskalig guldutvinning. I den arktiska miljön omvandlas kvicksilvret till metylkvicksilver, den farligaste formen av kvicksilver, och tas upp av alger och mikroorganismer som äts av småfiskar och kräftdjur, som i sin tur blir mat åt större fiskar och däggdjur.

Kvicksilver är ett av de farligaste miljögifterna på jorden. Människor och marina djur som lever i Arktis har höga halter av kvicksilver i kroppen. Detta är ett stort problem eftersom höga halter av kvicksilver hos människor och djur påverkar reproduktionsförmågan och även hjärta, kärl- och nervsystem. Om gravida kvinnor äter förorenad fisk kan metylkvicksilver överföras till barnet genom mammans moderkaka och detta kan orsaka lindriga utvecklingsstörningar och skador på fostrets nervsystem.

Mikropartiklar av plast är också ett globalt problem och utgör ett potentiellt hot mot marina organismer. Idag vet vi inte riktigt hur mycket mikroplaster som finns i Arktis, men studier på andra breddgrader visar att mikroplasten tas upp av djur i haven och hamnar i näringskedjan.

Försöker ta reda på hur klimatförändringarna påverkar miljögifterna i Arktis

Under expeditionen gjorde vi kontinuerliga mätningar i ytvatten och luften för att se hur mycket och vilken typ av kvicksilver och mikropartiklar som finns i dessa områden. Vi kartlade också djupprofiler av havsvatten och gjorde undersökningar av iskärnor, snöprofiler och vattnet precis under isflak. Mätningarna är viktiga för att hjälpa oss att förstå hur smältande havsisar och andra fenomen orsakat av klimatförändringar påverkar miljögifternas transport och omvandlingsmekanismer i Arktis. Mätningarna är också viktiga för att hjälpa oss att förstå om, och i så fall hur, dessa miljögifter samverkar, till exempel om mikropartiklar av plast även fungerar som transportör av kvicksilver och andra miljögifter i den arktiska näringsväven.

Gasformigt kvicksilver kan avdunsta från havsytan och undersökningarna från sommarens expedition tyder på att koncentrationerna generellt är lägre i Arktis än i havsområden kring Antarktis. Vi kunde också se att havsisen delvis förhindrar kvicksilver att avdunsta från havsytan och även att isen fungerar som en barriär som förhindrar att kvicksilvret i luften hamnar i havsvattnet. Under havsytan såg vi däremot att det är mycket organiskt kvicksilver som bildas och därmed riskerar att tas upp av djurlivet. Vid visuell inspektion av prover såg vi att det förekommer mikropartiklar av plast på flera ställen i den Arktiska oceanen i området kring nordpolen.