Tidig morgon torsdag 4 februari blev vi väckta av personalen på Windsor Hotel, Christchurch, Nya Zeeland, för att bli transporterade till flygplatsen. Vi blev faktiskt väckta tre gånger om. Två gånger för att bli informerade om när vi borde vakna. Första gången fick vi informationen att den planerade incheckningen vid 04.30 blivit framskjuten till 07.30. Någon timme senare fick vi veta att incheckningen åter tidigarelagts till 05.00.

Väl på flygplatsen lastades vi och vår packning ombord på det amerikanska militärflygplanet och cirka fem timmar senare landade vi på flygfältet utanför McMurdo, Antarktis. Ganska snabbt blev vi transporterade in till McMurdo och vidare ut på isen där Oden låg och väntade på oss.

Det tycktes även som vi var väntade av en viss pingvin. Cirka 100 meter bort kom den gående rakt i vår riktning för att välkomna oss. Under tiden kamerorna plockades fram kom den allt närmre, ömsom vaggande, ömsom glidande på mage och stannade inte förrän än ett par meter framför oss, där den slutligen bjöd på sig själv att fotograferas i alla möjliga vinklar.

Vi har sedan några dagar lämnat hamnen i McMurdo och är nu på väg österut mot Pine Island Bay. I början syntes gott om pingviner och sälar vid iskanten. Även de väldiga ryggarna hos ett dussintals späckhuggare har skymtats. Nu, längre ut från land, får vi nöja oss med att horisonten här och var bryts av pampiga isberg.

Kartläggningen av havsbotten med Multibeam-ekolodet pågår dygnet om, lika så mätningarna av den kosmiska strålningen. Några CTD-prover, vilka mäter salthalt och temperatur på upp till 900 meters djup, har slängts överbord (Bild 3). Förberedelserna för sedimentsprover och övriga mätningar är i full gång. Filmgruppen har haft många kreativa möten med allt ökad intensitet, så vi kan nog räkna med att expeditionens första film rullar i Odens biosalong i kväll.